Varit i Torekov och tyckt synd om mig sjäv sedan i fredags. Inte hem, men till Växjö i morgon. Är personlig på ett sätt. Fick i måndags en sjukvårdsinitierad infektion. På torsdag morgon hänvisade kliniken mig till min vårdcentral som i sin tur hänvisade till jourläkarcentralen. Det var väl bra. Men en äldre person utan en rapp hustru, tre mil utanför Växjö??? Det skulle inte gå att hålla reda på alla knapptryckningar på mobilen, ta sig fram och få vård. Återstår att vänta på 112 när slutet är nära eller att hemtjänsten hittar en.
Besökte jourläkarcentralen för första gången i mitt liv. Ringde dit när den öppnade vid 17. Återuppringd 15 min senare. Förklarade läget. Hustrun kunde köra mig dit genast. Diverse provtagning. De var färdiganalyserade efter 10 minuter. Fick träffa en yngre läkare, dam. Svenska var nog inte modersmålet, men perfekt svenska. Grundlig undersökning av det basala. Grundlig. Snabb. Och det slutade med det som jag ville ha/behövde. Åkte till apoteket på Maxi som var det enda som var öppet. Antibiotika. Rätt utlslagen. Men kunde bli körd av mexikanska solen till Torekov.
Gått ut idag. Fantasiskt. Såg en hel havsäng med vitkindade gäss. I en tät björkdunge nära oss ett ormvråkspar som satte bo. Traktorer som satte potatis. Och krokus som spirade vid en av Hillebils Andersens magiska händer. Ovanpå detta börjat läsa reseskildringar av Strindberg från 6 års resor i Europa. Lika magiskt. Bättre än något annat jag läst. Bättre än t o m Dödsdansen och Hemsöborna. Ett universalgeni. Behärskade nästan alla vetenskaper, behärskade fem språk. Djupgående kunskaper om det mesta. Socialist på den tiden. Bildningsgeni , som älskade det folkliga lika väl som att dinera med sina intellektuella vänner. Presterade på bristningsgränsen för att dra in pengar.
Bo Frank
20240304
