I SmP, SvD och andra media pågår en ständig debatt om man kan lita på media. Det pratas om s k Fake News, partiskhet och opartiskhet. En utveckling som skett de senaste decenniet är att journalister och ledarskribenter fått ge plats till s k politiska kommentatorer. Och alla ledarsidor för hårdare kampanjer mot politiker. DN är en tidning, jag inte ens läser på nätet sedan många år tillbaka, för de för en personlig vendetta mot Ulf Kristersson. Men som sagt, de politiska kommentatorerna tar plats. De har ju värderingar som alla andra. Och deras grundsympatier skiner igenom. Frågan är om det behövs fler och fler som skall förklara och spekulera? De är ju ofta som nationalekonomer, som först i efterhand, i bästa fall kan förklara vad som hände. Det statsvetare och politiska kommentatorer missar grovt är faktorer som personkemi som är viktigare än politiska uppfattningar. Vänner kan bli fiender över en natt och vice versa. Jag prenumererar på SmP vare sig jag vill det eller inte av samma skäl som jag, ännu så länge, är medlem av svenska kyrkan. Det hör till kulturarvet att bejaka det som borde bara viktiga institutioner i samhället. Kungen, försvaret, polisen och kulturen.... På samma sätt som man köper en tangent på Musica Vitaes nya flygel. Vore f ö intressant att tänka sig att medborgarna fick kryssa några angelägenheter inom kulturområdet när man lämnar in sin deklaration. Tror att detta med s k Crowdfunding kommer att öka. Och när jag tänker på det är ju också Kyrkan och SmP gräsrotsfinansiering. Man är ju inte tvungen.
Det förefaller som att människor till höger litar mindre på media. Det är besynnerligt men inte alls underligt, för att citera HH Markurell. Eftersom media och journalister varit mer vänster än höger. Lite grann, som man bäddar får man ligga.
Polariseringen ökar av olika skäl. Det är för lätt att gömma sig på nätet och bakom anonyma insändare. SmP har haft välskrivna artiklar, som nästan alltid av Bo Ströberg, i detta ämne.
I ett öppet och demokratiskt samhälle är det bra att åsikter får brytas mot varandra. Men rättesnöret, som jag alltid i hela mitt vuxna liv retat mig på, är att mallen för bra åsikter varit vänster. Har i 50 års tid varit politiskt aktiv och intervjuad i smått som stort. Det har blivit bättre, men under decennier var s k intervjuer debatt med journalisten ifråga utifrån journalistens övertygelse. Offentlig verksamhet är mer legitim än privat. Högre skatter är bättre moral än lägre. Fler offentliga åtaganden är bättre än färre....Starkt försvar, svensk vapenindustri är fel, veganer har högre moral än köttätare, s k småborgerlighet ( som är merparten av de goda människor som bygger samhället ) föraktas av sanna kulturutövare. Det vackra är fult. Normkritiken gör det udda till det rätta och identitetspolitiken slutar att se människor som människor. De skall delas in i ras, klass, religion, kön, könsidentitet, etnicitet etc. Och därmed tillskrivas samma värderingar i kollektiv anda. Men det finns hopp. Bortsett från DN och dess extrema ledarskribenter som är förblindad i raseri mot sd och alla sunda människor som tror att man skall kan kunna umgås och prata med alla som fått medborgarnas förtroende i riksdagen, i regionerna och kommunerna. ( Det jag får mest ut av som stimulans på Fullmäktiges pauser är att prata med v och sd i Växjö i pauser på fullmäktiges sammanträden ) Betraktar snart Proletärens ledarsida som mer hederlig i sitt uppsåt än DN:s!!!!!
Att svensk film går dåligt är ingen hemlighet. Svensk s k filmpolitik styrs av identitetspolitik, kvoteringar och allmän politisk korrekthet. Chefen har hotat med att bara ge kvinnliga regissörer bidrag 2020. Men så blir det nog inte. Det optimala manuset till en film handlar nog om en samisk transsexuell person som vill skildra klimatförändringarna ur ett genusperspektiv där man skall förstå islam. SmP hade en ovanligt bra ledare häromdagen om svensk film. De bästa svenska filmerna någonsin som Fanny och Alexander, Hets, Jungfrukällan, Körkarlen, Det sjunde inseglet, En kärlekshistoria m fl hade inte haft en chans att få stöd idag. Filminstitutet leds för säkerhets skull av en socialdemokrat och en del framgångsrika personer inom kultur och näringsliv. Men den erfarenheten tycks inte slå igenom i de filmer som produceras för en krympande publik. Det behövs självfallet en mångfald i utbudet. Folk älskar dock bra filmer. Det är t ex ingen hemlighet att Utvandrarna älskas och att Mobergs böcker fortfarande är något som t o m antikvariat kan köpa in. För att ta ett exempel. Trots avsaknad av genusanalys, klassperspektiv, etniska olikheter och könsöverskridande ambitioner.....
Det finns hopp, Proletären har 3000 i upplaga, Grönköpings Veckoblad 11000 och Svensk Damtidning har över 100 000. Och SmP går förhoppningsvis bra. Det som gläder mig mest i SmP är recensionerna av lokal kultur. Hägred&Magnusson m fl är så bra.
Gatunamnen i Växjö. Läser SmP. Bra förslag. Men var finns Ulf Ekroth? Och Var finns LENNART VÄRMBY? Som alla vet skriver jag som det är. Värmby var en av Växjös mest färgstarka och mest populära politiker i modern tid! Han borde få minst en Esplanad eller Boulevard!
Så det så!
F ö anser jag att inga politiker tar klimatet på allvar. Och för få politiker i vårt land ser konsekvenserna på socialtjänst, sjukvård och rättsväsende av det enorma flyktingmottagandet som bara fortsätter med kända konsekvenser.
Bo Frank
Växjö 20200121
