Det tog ett dygn för mig att fundera på om jag skulle blogga om detta. Har börjat överväga saker och ting på äldre dar. Vet inte om det är bra eller dåligt.
Jag kan väl ändå säga att jag blev nästan mer förvånad över att Åsa kände sig pressad att köra en mandatperiod till än när jag fick veta att hon skulle lämna. Man lever i en konstig symbiotisk värld som kommunalråd i en stad som Växjö med förhållandevis bra stämning mellan politiker och partier. Lotta valde att stiga av som kommunalråd och nu Åsa. Jag och vi alla måste alltid respektera de skäl man anger för att stiga av eller göra nåt annat. Och en politiker är aldrig så populär som när man fyller jämnt, avgår eller dör.
Åsa och jag var kommunalrådskollegor. Åsa hade överseende med mina fel och jag med hennes. Vi debatterade, arbetade ofta tillsammans, ofta överens och ibland helt olika uppfattningar om saker och ting. Det sista kanske också lite av en generationsfråga. Vi reste en hel del tillsammans. Åsa var bättre förberedd än vad jag var, det var nästan alla. Jag körde på gehör och sköt från höften. Åsa var/är skicklig på scenen. Jag önskar att alla Växjöbor kunde få uppleva hur vi körde nåt teatraliskt där vi presenterade Växjö, klimat och miljö med lite olika utgångspunkter på nån internationell konferens.
Det var aldrig lätt att debattera mot Åsa. Kanske den svåraste av alla i och med att hon var påläst och väl regisserad. Det slår mig bara som ett absurt infall att vi skulle kunna " gjort" Dödsdansen tillsammans. Det säger sig själv att den som har barn i yngre tonåren har ett tyngre arbete än den som har utflugna barn. Därför beundrar jag också Anna Tenje.
Man kunde vara förtrolig med Åsa. I stunder när jag försvann i svartsyn, kunde Åsa bara säga; hur tänker du nu? Livet är aldrig enkelt. Och Gunnar Storbjörk sa nåt klokt i radion som gick ut på
att man är rädd för den perfekta människan. Det är jag också. Jag hade gärna önskat att Åsa fick bli KSO - i en annan stad än Växjö. Åsa hade som några andra från Växjö redan suttit i riksdagen om inte s haft sitt jäkla kvoteringstänkankande som går ut på att begåvat folk från Växjö får stå tillbaka för att det skall ske en jämn fördelning i riksdagen av folk från hela länet. Jag håller det inte för uteslutet att Åsa är nr 1 på sossarnas riksdagslista 2022.
Sen går jag inte in på diverse andra personliga aspekter på hur livet kan gestalta sig och det skulle inte f ö Åsa heller göra. Jag var knappt en halv människa när min far gick bort i valrörelsen 2014. Och var vissa dagar bara helt " tom".
En bra intervju i SmP. Och Åsa förtjänar respekt för sin uppriktighet. Och kan mycket väl vara tillbaka på den politiska banan igen - om hon så önskar.
Vem som efterträder Åsa är inte min sak att ha offentliga uppfattning om. Det skulle också för den delen ligga personen i fråga i fatet om jag hade det. Så är det.
Bo Frank
Växjö 20180116
