Varför gör jag detta? När andra har det bra. Tog tåget 06.10 från Växjö. På Kastrup. Noterade att planet till Warzawa hade senarelagd avgångstid en halv timme. Så en timme. Och så en och en halv timme. Där rök min bytestid för nästa plan till Kiev. LOT. Skit. Lyckades tjata till mig den enda återstående flighten den dagen. Lufthansa via Frankfurt. På stolen på andra sidan mittgången satt ordföranden i Ukrainas Hypokondriska Förbund. En ytterst välansad man i femtioårsåldern. Han nös hela tiden. Plockade upp allt i sin necessär säkert tio gånger och så tillbaka. Han torkade sina händer med våtservetter gång efter gång. Han satt med en fickspegel och ficklampa och lyste i halsen och i näsborrarna. Sprutade diverse medikamenter i hals och näsa. Rättade till manschetterna. Torkade av hela necessären med ännu en våtservett. Så höll han på. Denna superpedantiska knäppgök. Med all säkerhet ensamstående. Och obesvärad av omgivningens tittande på honom. Den unga kvinnan i sätet bredvid honom var i sin bubbla med hörlurar hela resan. Lufthansa inte snåla. Mackor och vin på båda flygningarna.
Kom 21 till Kiev. Missade den fina konferensmiddagen för inbjudna talare på Kievs flottaste restaurant. Kiev 4 miljoner invånare. 55 miljoner i det genomkorrumperade Ukraina. Inbjuden av amerikanska NIS Enterprise Fund, en amerikansk kreditinrättning för affärsutveckling i Ukraina och Moldavien. En taxi med mitt namn väntade. Money, Money sa gubben. Jag tog mobilen och fotade honom, bilen och reg numret och låtsades skicka det. Snöglopp genom den hemska "ryska " staden. In på 6 - stjärniga Hilton där en hop av frackklädda passupper ville slita i mitt handbagage. Två journalister väntade i lobbyn och ville boka tid för intervju. Och värre skulle det bli. Bad att få ett rum långt ner på detta monstruösa lyxhotell. Femte våningen. Allt i rummet styrdes via touchkontroller. Värsta high tec. Marmor och all lyx. Gick ner till baren och beställde en stor öl och skulle fixa mejl och annat. Trettio kronor. Borde kosta fem på en normalt ställe således. 90 kanaler på TV. Hamnade som alltid på CNN för att höra om Trumps senaste galenskaper. Beundrar Sarah Sanders, pressekreteraren som måste, likt oraklet i Delfi, uttyda den store ledarens vilja, tillrättalägga och lägga till och dra ifrån.
Tisdag.
Lyxig frukost. Hängde kavajen på stolen. Raskt kom en kypare och plockade bort den och hängde den på en kavajhängare som han trollade fram och ställde vid bordet. Bästa omeletten någonsin. När jag steg i konferensrummet Dallas filmades jag av ett TV-team. Konferensarrangörerna hälsade välkommen. De hade fått min pp av Monica Sandberg via mejl. Två hundra borgmästare bänkade sig. Innan dess hann jag prata med Kicki. Begåvad och smart kvinna. Dock något stel och anorektisk. Hon pratade engelska och ryska. Hur mår du, svarade hon efter jag tagit henne i handen. Hur varmt är det ute idag, frågade jag. En plusgrad, svarade Kicki. Men när jag frågade efter Sveriges huvudstad, svarade hon Helsingfors. När jag påtalade det felaktiga svaret, sa Kicki. Jag ber om ursäkt, jag är dåligt påläst. Och bugade. Bild på mig och Kicki.
Fem skulle hälsa välkommen. De skulle ha fem min var. Deloitte och Visa klarade detta. Och de andra. Utom Kievs borgmästare som malde i 20 minuter. En jätte på två meter som man inte skulle vilja möta i en mörk gränd. Bild på honom. Jag höll inledningsanförandet. Var taggad av stämningen, perfekt ljud, ljus, bilder och annat i inramningen och gjorde ett jäkligt bra framträdande. Kanske något för fort för de som skulle tolka från engelska till ryska.
I rummet. Sex TV-team, radiokanaler och kanske 40 journalister. Som om världsledare samlades. Efter mig en ordförande för Kanadas regionförbund. Visa och Deloitte igen. Banken/fonden. Konferensen handlade inte om miljö som jag trodde, inte alltid påläst. Den handlade om hur man bygger smarta och attraktiva städer. Och jag skulle således stå för det gröna.
Efter mig kom prinsen. Hade inte sett honom i programmet. Prins Contantinj av Oraninen, Holland. Ännu en tvåmetersbjässe. Jag som gillar kungligheter visste inte mycket om honom. Han pratade om entreprenörskap, startups och attraktiva och tekniska städer. Den superbegåvade Iryna Ozymok, som arrangerar dessas borgmästarmöten, intervjuade så prinsen på scenen. Få trodde honom när han berättade att han likt andra holländare cyklade till jobbet. Här blir varenda borgmästare körd till jobbet i en svart Mercedes. Presskonferens. Med oss inblandade. Jag och prinsen fick flest frågor.Visa och prinsen sa att Sverige är längst fram i världen när det gäller digitalisering. Avstod ifrån att visa min plånbok full med sedlar för Visa. Alltid bra att ha lite dollar och annat i ett land där halva ekonomin är svart. Det är bl a därför de vill digitalisera. Snabblunch på stående fot. Fler talare. Tufft schema. Från 9 till 19 i ett streck. Oerhört intressanta föredrag. Engelsk dam som pratade om hur konst utvecklar städer. Helen Pheby. Ordföranden för Israels kommunförbund pratade om smarta och trygga städer. Mycket av R Floridas läror. Om att ta vara på Talang, Teknik och Tolerans. Borgmästare från Lviv och Gdansk. I Gdansk kan medborgarna gå in på kommunens hemsida och lägga in sin inkomst och se hur skatten fördelas på olika kommunala utgifter. Gdansk profilerar sig som Polens mest transparanta stad. Ny talare från Deloitte som hittat 140 variabler för att ranka alla städer i Ukraina. De ville komma in i Sverige och göra detta. Gav dem uppslag. Mest lärorika konferens på 10 år. Många borgmästare ville bli fotade med mig och andra talare. I alla pauser var det stående samtalsämnet. Korruption och rädslan för Ryssland. Man är mera rädd för ryssarnas samarbete med inhemska oligarker än för vapen. Ryssarna destabiliserar med falska nyheter och att arbeta för folkligt missnöje.
Utsökt middag. Pratade mest med en svart journalist från Independent i London, som kommit direkt från Zimbawe och skulle så till New York, med konstvetardamerna och några borgmästare som kunde lite engelska. Det blev sent. Mycket pratande och minglande. Om mina Beatlespin är otroliga dörröppnade. Sura flygvärdinnor blir glada och kommenterar, ung incheckningspersonal på hotell blir glada. Alla. ALLA har en relation till Beatles. Jag höll på att glömma det starkaste framförandet som avslutade dagen... Ung handikappad/funktionsannorlunda man. Dmytro Schebektyk. Fallskärmshoppare, äventyrare och ENTUSIAST. Pratade om Ukrainas problem med inkludering, hur personer med funktionsnedsättningar har det svårt. 55% av alla övergångsställen funkar inte! Därför bild på hans variant av Abby Road. Världens mest kända skivomslag. ( I en annan ranking är det S:t Pepper, i en är det Pink Floyd. Oavsett är det tre Beatlesomslag bland de tio främsta)
Onsdag.
Ny lyxig frukost. Flera TV-team ville ha med mig på stan. Konferensen rekommenderade ett stort bolag. Blev hämtad 09.00 av två journalister, chaufför och kameraman. Vi åkte runt i Kiev i fyra timmar. Jag blev filmad på längden och tvären. De intervjuade mig om renhållning, miljö, stadsutveckling, Putin, korruption, färger på husfasader och ALLT. Balanserade en del eftersom jag inte visste syftet. Vi åkte 50 år gamla spårvagnar där det såldes pappersbiljetter av en konduktör som man skulle klippa i en sax som hängde i ett snöre. Ett kamerateam till dök upp och skulle filma mig utifrån bilen när jag vevade ner rutan. Fick stadsrundtur i snålblåst och snö. Lite skumt. Hemska nya bostadsområden. Som Paris, Moskva eller London. Skrapa på skrapa i torftig miljö. Teamet eldade upp mig för att kritisera allt. Så kan Public Service jobba också. Var fortfarande oklar på syftet. De stannade för att plocka in ett tredje team. Frågade hur många som jobbade på kanalen. 850, sa de. I hela Ukraina, frågade jag? Nej, bara i Kiev, blev svaret. Till slut dumpade de mig på flygplatsen. Dessförinnan hade den unga kvinnliga journalisten hoppat ur bilen vid en butik. Kom tillbaka med fyra gigantiska chokladkartonger till mig. Nåt för SmP att tänka på!!! Jag undrade vad jag ställt till med!? Som i en absurd dröm. Vet bara att jag som alltid står för varenda ord jag sa. Jag inser att det saknas ett mål i FN:s Agenda 2030. Kamp mot korruption. Det är i många länder det som hindrar alla annan förändring!
Jäkla LOT. Försenat en timme till Warzawa. Hann med därför att även nästa plan var sent. Jag orsakade dock 10 min extra. Åza Brennander av alla fick vänta på mig!!!
Hemma 23.
Torsdag. Var Rotartyvärd vid 07.00 på morgonen. Erica Månsson var OTROLIOG när hon berättade om sitt författarskap. Dötrött. På jobbet. På kvällen till Grand i Ljungby. Varför????? Fördrag om Beatles. Det gick bra. 8 på en tiogradig skala. Kassören frågade mig vilket bolag som reseersättning skulle faktureras på!!! Det är så folk tror att f d politiker gör! Ingen reseersättning. Är väl dum. Men Churchill har ju sagt att de dummaste oftast haft rätt!
Fredag. Kalmar. Rektorsintsallation. Ordet finns inte. Rödmarkerat. Men bra tal. Dessvärre den ende från Växjö som hedrade Kalmar med närvaro. Bra tal av Peter. Lunch. Satt bland de fina. Ombedd.
Hem. På kvällen ceremoni på LNU. God middag. Bilder kommer sen. Anna Tenje och Therese Willstedt var lysande talare. Som grattade Peter Aronsson. " Alla " var där. Utom regementschefen och översten. Sånt har ju Persson/Reinfeldt skrotat.
SmP och Öppen kanal borde ha direktsänt. I stället för en massa lättsålt lösgodis som både kommersiella aktörer och s k Public Service gillar. Bildat folk får allt mindre utrymme och nollor allt större. Sverige amerikaniseras. Och Russifieras. Otäckt!
Nollor, dagsländor och allt ytlig smörja breder ut sig. Bildning, arbete och det svåra är ute.
Tina Dahlgren är ett geni som satt ihop ett trevligt musik och dansarrangemang. John Lundvik. Regisserat när Steven lämnar kedjan till Peter. När Landshövding, Anna T, Therese och Nicklas talar. De flesta talen var bra. Tina är en stjärna. Mitt foto av henne blev dåligt!
Idag. Lördag. Moderat nomineringsstämma till regionen. Mikael Johansson blir bra som etta. Mitt ex Suzanne har skött allt detta med den äran i 25 år. Nu kryssar vi henne till riksdagen! Nöjd med min plats 7. Inte helt nöjd med listans komposition. Men det tar jag internt.
Drar mitt strå till stacken. Går dock till val på att få representera Växjö som fullmäktiges ordförande 4 år till. Tror jag kan göra ett bra jobb.
Vackra solen julpyntar lite. Mamma på middag. Fler bilder kommer. Datorn krånglar!!! De jäkla bilderna kommer inte i rätt ordning. Sämst i världen på allt praktiskt. Och på det mesta. Tacksam för alla som står ut med mig. Men. Älskar att företräda Växjö! Sammanlagt den bästa staden i världen. Jag vet. Som reser så mycket.
Bo Frank
Växjö 20171202
