Lufthansa har otrolig servicenivå även för ekonomiklass. God mat och dryck så mycket man orkar. De har även kvar en god macka och valfria drycker i Europa. Däremot att komma in i Mexico tar sin lilla tid. Mänga papper som skall fyllas i. Utfrågning vid passpolisen. Och knarkhundar som ylar vid bagagebandet. Här finns tillräckligt med knark! Från flygplatsen i slingriga gränder. Taxichauffören har kört taxi i 55 år. Ingen GPS på en bil i denna världens största labyrint. Vi kommer fram. Ger lika mycket i dricks som resan kostade. Incheckning på ett s k 4-stjärnigt hotell i stadsdelem Claveria. Bytte rum. Ej fungerande toastol. Bra med öronproppar och Tequila. Tog fel på tiden och gick uppklockan fem. Hotellfrukost på beställning. Personalen anlände samma tid som matsalen öppnade. Gott. Två ägg, tortillas, bruna bönor, juice, kaffe och vitt nybakat.
Promenad till hustruns mamma som bor med en poliooskadad syster och en annan syster som jobbar. Två rullstolar i lilla lägenheten. En sjuksköterska/alltiallo kommer 11 timmar varje dag. Tar upp, duschar, matar mm. Några av syskonen betalar. Inte dyrt. Hustruns vackra, smala mamma känner till allas förvåning igen Bo. Bo, säger hon. Trådmal, vacker med insjunkna kinder. Frukost. Vi får i mamman en kopp kaffe, en banan och en croissant.
Vi går till Walmart för att bunkra upp det som går åt mest. Varmt. Stökigt. Bilarna är bättre hållna än husen. Folk nästan pekar finger åt oss som går i stället för att ha egen bil eller att åka taxi. Jag smälter inte in i miljön. Och knappt inte ens hustrun.
Lunch. Kaotiskt. Fler familjemedlemmar kommer. Och sjukvårdsteamet. För hustruns syster. De kommer en gång i månaden. Två läkare och två sköterskor. De stannar en timme!!!! Pratar mest, tar prover. Joxar. Systern har ingen försökring. Ingår i det allmänna. Ofattbart. Till mamman kommer ett team varje månad. Hon har någon form av försäkring. Men det allmänna teamet tog en titt på mamman också. En dotterson är läkare och hans hustru från Kuba. Kanske förvirring med alla dessa piller vad man skall ta eller inte. Hustruns polioskadade syster, som en gång läste juridik, utan att få jobb, tog mitt blodtryck. Och gav mig en flaska med Mayamedicin. Droppar mot högt blodtryck. Det är lätt att få blodstörtning här.
Gick förbi ett köpcentrum. En portabel resebyrå ett stånd på gatan. Vi bestämde oss snabbt för en resa till en paradisö på en vecka. Det tog en timmer för att klara ut detta. Dubbelkoll och fotande av id, bankkort och liknande. Och dataprogrammet klarade inte att utlänningar ville boka i pesos. Ny programvara för att boka i dollar. Hoppas vi kommer iväg. Fick bara en papperskopia på bokningen. Denna gicks igenom tre gånger med alla detaljer. Flickan som bokade var rekordung men framstod som seriös. Vi åker, om Gud så vill på torsdag och är borta en vecka på denna karibiska ö.
Jetlegen. Gick i mexikanskt mörker till hotellet. Rummet inte i ordning. För det var man tvungen att hänga upp en skylt. Vi hängde upp skylten och hamnade på ett besynnerligt och halvdyrt ställe som hette Mr Brown. Av utmattning. De hade belgiska öl och det mesta. Vi delade en jättepizza som hade räckt till fyra personer.
Somnade utmattade.
Bo Frank
Mexico City 20170401
