Kommer ni ihåg Arne Tammer?

 Det gör jag. En kvart om dagen. På bild med bar överkropp under decennier  från 50-talet och framåt. I alla veckotidningar. En svensk Tarzan och frisksportare. För en spinkig och finnig yngling något onåbart. Han hade några enkla grunkor. Och ett gummiband eller så. Och nu har jag det. Kan se hur muskelmassan ökat. Och detta för en nästan 70-årig hypokondriker. På bara tre månader. Att gamla kan bygga muskler. Det började med att en superung vik distriksläkare, allvarlig kvinna, tyckte att jag skulle pröva sjukgymnastik i stället för att pumpa in cortison. Och på den vägen är det. 

Har varit nästan en knappt en vecka i Torekov med min mexikanska sol. Gått och gått. I ur och skur. De dagar det inte blåser går lätt att räkna. Läst och läst. Förlorat i diverse kortspel. Ingen gör mig surare. 

Min tingest som jag nog haft i 50 år eller så, men inte använt förrän nu.  Man behöver nog bara denna och lite fantasi. Böja och böja på olika sätt. Snöat in på mitt. Paul McCartneys olika basgångar. Undvikit nyheter, men klarar inte av att vara utan Zimmerman&Bonnier. Lika vanebildande som Nordegren&Epstein. Gillar att vara suprersocial lika mycket som att uggla med lilla hustrun bara vi två. 

Politiken dötråkig. Har kommit fram till att omständigheterna tvingar alla partier att föra nästan samma politik när man väl regerar. Mer och mer Carl Bildts syn på Mellan Östern. Och den fråga jag aldrig ser någonsin avhandlas i media och i politiken. Alla störtrika Arabstater. Varför hjälper de inte palesinierna eller har gjort. Menar inte med vapen. Utan med humanitärt bistånd.

¨

Och inte konstigt att demokratin ifrågasätts när en majoritet av republikanerna i USA tror på sinnessjuka konspirationsteorier. Nog med amatörspykologi. 

Vad som verkligen tog mig i veckan. Läste denna bok igen efter 50 år eller så. 

Det fanns en novell. Systrarna Rondoli. Av den allt för tidigt döde författaren Guy de Maupassant. 

En tågresa mellan Paris, Marseille, längs Rivieran till Genua. Gjorde denna  resa kanske 100 år efter novellen skrevs. Men handlingen var nästan identisk och vad som hände. Ofattbart! Åkte med min vän CF. Har skrivit delvis om detta i ett nummer av Memoria. 

 Gjorde delar av denna resa med hustrun för 10 år sen eller så. Men läste novellen först häromdagen. Och denna enkla novellsamling kostade mig 4 kronor. Men det mest besynnerliga var att den överlevt tio flytt. Kommer inte ihåg när jag läste den första gången. Men den var dedicerad. Och stannar med det. En gåva. Till mig eller till någon. Kommer inte ihåg. 

Glad att slippa Mello i Växjö. Bröd och skådespel. Hade gjort och gjorde samma sak som KSO i Växjö. Tjänstefel att inte göra det. Kommer ihåg från mina "mello" bl a hur trevliga Afrodite och Owe Thörnqvist var. Satt med dem på middagen. Och diverse andra. Vi har väl haft detta två eller tre gåner förr. Minns ej. 

Så. Har det rätt bra. Gnällig gubbe ibland, mer nytänkande än de unga i sånt som har med miljö och kultur att göra. Jag ser vad som är värdeskapande i ett samhället. Det gör inte de  som saknar perspektiv.  Men överlag. De nya politikerna oavsett parti är väl pålästa. Det var aldrig jag. Men jag kände av och drevs av det som var mina passioner. Det finns en rädsla bland politiker för en utmanande kultur och kulturen behöver tillskott. Och sd behövs oxå i kulturdebatten. Ett demokratiskt samtal fungerar ej om det alla emot en. 

Bo Frank

20200220