Får andledning att tänka på barnfamiljer idag. Hur gör man med barn som inte mår bra? Feber. Snorar. Nästan alla föräldrar eldar upp sig vid minsta åkomma. Har själv varit där. Till dåtidens barnakut med dotter nr 2 som hade lite tendens till förkylning. Förr fanns kloka gummor. Farmödrar och mormödrar. Men de tycks inte i denna värld av NÄTET ha samma auktoritet. Vet ej hur stor del av unga föräldrar som åker hem med lite förskrivet alvedon till de små. Så är det bara. Men när samma barn i 14-årsåldern inte kommer hem i tid på natten, då verkar problemet vara samhällets. Inte föräldrarnas.
Ett nationellt problem. På förskolor då och då. Fler personal än barn. Minsta lilla snor hos barnet får man inte gå. Kostnad. Kanske 20% av försvarets budget.
Media skördar sina offer i sin iver av att stå upp för det öppna samhället. Teaterchefer, polischefer m fl. Snart kanske regionråd.
Skulle åkt till Skåne i går kväll. Men eftersom jag drömde i söndags att en präst under en högmässa visat min kista som jag skulle ha på onsdagen, så fick det bero tills idag. Dock väldigt dimmigt. Pratar vi ofta om absurda drömmar?
Dimmigt. Hustrun vid fönstret. Dimma utanför. Vägrade fortsätta med Bock i Örtagård med motiveringen att kvinnor behandlas illa. Som att skjuta på pianisten. Nu deckare.
Det var väl allt för idag.
Äldsta dottern, 40 år igår. Klok som en bok och vacker som en dröm.
Vissa dagar känner jag mig som 25 och andra som det är slut. Stolt som en tupp över barnen som hitintills gjort allt bättre än vad jag gjort. Dock ej så svårt. I en jämförelse.
Bo Frank
20230223
Min dimma ikväll inomhus är nog att gå in i en Steinbeck. Lagom blandning av trauma och lättsamhet.
