Det har blivit ett mantra. Det är svårt att hitta en enhetlig definition av detta begrepp. En del ser det som en inkluderande kommunikation. Som är kritisk mot existerande normer, värderingar och hierarkiska strukturer. Att beakta frågor utifrån ett jämställt och jämlikt perspektiv som en utgångspunkt. Detta skall ske genom texter och bildval. Offentlig sektor och företag tycks omfattas av detta i allt större utsträckning. Det kan låta lovvärt vid ett första påseende. Men.
På SCB.s hemsida kan man läsa följande. Under rubriken Bildval i praktiken.
" För att inkludera fler genom vårt bildval är det viktigt att inte enbart spegla verkligheten utan i stället i stället försöka bredda representationen, förmedla en annan, möjlig vision av verkligheten".
En annan möjlig bild av verkligheten? Och här hopas frågorna. Är det en marxistisk queerteori som är utgångspunkt för den andra och möjliga visionen av verkligheten? Vem bestämmer och utifrån vilken ideologi skall den alternativa verkligheten se ut? Är de moderaternas, sd:s eller vänsterpartiets utopiska samhälle som skall utgöra den alternativa verkligheten?
Jag anser att det håller på att gå överstyr. Det är ingen tvekan om att den alternativa verkligheten allt mer liknas vid en någon form av vänsteridologi som skall påtvingas allt fler. Allt ifrån skolors styrdokument till hur universitet skall förmedla forskningsmedel. Ola Wong och Ivar Arpi är två samhällsdebattörer som gått på djupet med detta. Bara att söka på nätet.
Nu skall jag ta två konkreta exempel som man kan diskutera. Lnu:s öppningssida på nätet. Man ser fem ungdomar som ser mycket trevliga ut. Fyra unga damer och en ung man. Två av damerna bär slöja. Då kan man konstatera att detta är ett exempel på normskritisk kommunikation. Det vill säga eventuell önskvärd bild av verkligheten. 80% av de studeranden är inte kvinnor. Och hälften av kvinnorna bär inte slöja.
Jag ser det som i allra högsta grad önskvärt att fler ungdomar med invandrarbakgrund kommer in på högre utbildning. Jag har inga problem med kvinnor som bär slöjor. ( Men väl hos barn) Jag ser det som önskvärt att kvinnor har samma förutsättningar som män att komma in på högre utbildning. Kanske är en trendspaning för en ny alternativ verklighet för bildsättning att fler män borde vara med på bilder eftersom utbildningsgapet ökar mellan män och kvinnor. Detta är frågor som man kan diskutera. Hur mycket skall den s k önskvärda verkligheten skilja sig i kommunikation än den faktiska verkligheten.
Skall man ha en normkritisk granskning av Lnu:s kommunikation är det brist på normkritisk kommunikation. Är det en önskad verklighet att 80% av studenterna är kvinnor? Och att 50% bär slöja?
Ett annat exempel. Christian Catomeris lämnar Agenda efter att de använt ett fingerat namn, Hassan, på en brottsling. Vad är sant. Utlandsfödda är extremt överrepresenterade i brottsstatistiken. Alltså sant att använda Hassan i ställer för t ex Greta, 76 år. Men den önskvärda verkligheten är förmodligen att det är svenskar som är överrepresenterade. Och då lämnar Catomeris eftersom han inte anser att Public Service gör rätt, när de gör rätt.
Skall så göra upp med ett annat uttryck som bl a används av SmP titt som tätt. Relevans. Man skriver om det som är relevant. Då är frågan för vem? Synonymer till relevans är intresse, samband, tillämplighet och giltighet. Precis som man kan definiera statskunskap som vem får, när var och hur. Måste man kunna definiera relevans. För vem. Och svaret blir för tidningen. Inte för läsaren eller den som betalar 189 kronor i månaden. Den som vill föra en diskussion kommer alltid i underläge eftersom det alltid är tidningen som bestämmer vad som är relevant.
Många håller nog med mig. Denna bild är inte relevant i sammanhanget. Men likafullt en verklighet. Ca 30 moderater som grillat korv vid Bokhultet i måndags kväll.
Bo Frank
20200121
