En av våra bästa vänner gick bort igår, hemma, i stillhet med sin stora och underbara familj samlad. Mannen kom med hustru och två döttrar till Sverige på 70-talet. Han hade en position som gjorde att han delvis stod sin president nära.
Man och hustru. Arbete från dag ett i Sverige. S k enkla jobb, svårare jobb och dubbla skift. Och städning ovanpå allt detta. Arbete dag och natt. Arbetsamheten och vänligheten personifierad i en och samma man. Vacker och strävsam hustru. Och en konstnär i köket. Hade alla som kommit till vårt land varit som dessa förebilder hade Sverige varit utan problem.
Växande familj. Fyra barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Alla barn med bra jobb och högt kunnande.
Villan i en bra stadsdel i Växjö blev ett hem för alla. Släkt och vänner. Alltid det mest kärleksfulla bemötande. Gudomlig mat, välansad trädgård. Och alltid en rom och cola på ett alldeles för fint rom. Vi spelade kort. Min Amigo och jag i par. Hade det funnits ett VM i detta spanska kortspel med speciella kort, hade vi vunnit.
In i det sista med humor. Familjen, familjen och familjen. Ett mantra. Vi har något att lära av dem som i alla väder sätter familjen främst. Som alltid räcker ut en hand. Fanns det någon svaghet? Kanske. Att aldrig tänka på sig själv och i alla väder ställa upp även när det innebar slit och deltagande. Fast är detta en svaghet? Eller har min och andras bekvämlighet satt gränser för våra uppoffringar.
Vi var inte släkt. " Bara " goda vänner. Men det känns som när min far gick bort. En som alltid fanns, kunde allt och med ett stort hjärta. En man som vann alla med sitt goda humör och sitt föredöme som människa.
Bo Frank
Växjö 20180604
