lördag 22 juli 2017

Ålen Ygeman och utanför brandstationen i Växjö

I vilken annan demokrati som helst hade en riktig opposition krävt Ygemans avgång varje dag. Han har misslyckats totalt med sitt uppdrag. Polisväsendet är i förfall. Och leds av en chef som egentligen inte gillar poliser. Ygeman slingrar sig som en ål. Alla kurvor går åt helt fel håll. Polisens tillkortakommande började dock under Beatrice Asks tid om man skall vara ärlig. Men Ygeman är nu symbolen för en polisorgansation som krackelerar. Och varje kommunalråd som uppvakatar honom får beskedet att det blir fler poliser. Men det blir tvärtom. Gränskontrollen har havererat, avvisningar av flyktingar kan inte verkställas, uppklarningsprocenten av brott är i botten. Och så en sak som stör mig. Det hände för åtta år sedan. En flicka cyklar glatt från Katedralskolan med en kompis på pakethållaren. Kör omkull utanför brandstationen. Skadar sig själv allvarligt, ingen annan. De vänliga brandmännen kommer ut och hjälper till. Polisen kommer. Den underåriga flickan får böter. Då hade polisen muskler. Mot en smal, skadad och tonårig tjej.


Nu i Blekinge. Son, med flickvän/sambo på besök. God mat, bad och kortspel.


På måndag får jag ta mig till Växjö. Delegation från USA som vill veta om Växjös miljöarbete. Och skall så avtacka Peje och Augustina för årets allsång. Så till Blekinge igen. Dotter som kommer och dumpar sin fina katt några dagar.


Rådjuren har ätit upp nästan alla utblommor. På Öland flyttade sig inte rådjuren från vinbärsbuskarna när jag öppnade fönstret och schasade på dem! Var tvungen att gå ut för att få bort dem.


Nu öppna en flaska billig konjak. Hustrun skall göra min favorit. Tiramisu. Om man skulle frysa en enda dag som en evig dag. Denna? Lilla frun och jag diskuterade höromdagen om vid vilken ålder man skulle vilja leva hela livet i ett evigt liv. Jag lutar starkt åt exakt just nu. Bakom hörnet väntar bara fler krämpor och död. Eller kanske den dagen man tog studenten? Eller de dagar jag blev far?


Försöker varje dag höra radioföljetongen De oroliga, av Linn Ullman. En av de bästa böcker jag läst.


Mästaren fann och försonades med sin Gud.


Bo Frank
Blekinge 20170722