Polis. Stad. Samhälle. Från grekiskan. Själva samhällets idé var att människor slöt sig samman för att ge varandra trygghet. I gemenskap med andra.
Och hur lyckas vi med det idag, ett par tusen år sedan dessa begrepp myntades?
Vi har aldrig levt i en mer osäker värld sedan digerdöden. En enda jord, som förr var så stor så att man inte fattade hur stor den var, har blivit till ett litet globaliserat klot där allt som händer direkt berör oss alla. Global uppvärmning. Valutor och ekonomi. Terrorism. Pandemier. De stora konflikterna sker också i det lilla. På skolan. I kvarteret. Vi har aldrig på gott och ont varit så delaktiga som nu i allt som sker. Många frågor och få svar. Lätt att hitta syndabockar.
Vad att göra? Emigrera. Var? Göra nåt här hemma? Vad?
Kanske blir uppvaknandet mer plötsligt i Sverige där politiken duckat för problem under lång tid. Vårt arv är neutralitet. Det värsta ord som finns. Undfallenhet för att inte ta ställning. En elev som misshandlas på en svensk skola skall behöva fortsätta gå kvar med plågoandarna. Neutralitet. Ingen är skyldig. Alla är lika goda kålsupare. Putin är väl lika god som Obama. Nästan.
Sverige är det enda land i världen som skickar skattepengar till religiösa friskolor. Är det integrationsbefrämjande?
Har vi ett samhälle som kan skydda våra medborgare? Anslagen till försvar och polis har aldrig någonsin haft en så relativt liten del av statsbudgeten. Kostnaderna för socialförsäkringar och flyktingmottagande skenar hejdlöst. Jag borde kunna vara en av de som kunde ge svar. Jag är frustrerad och kan inte ge svar. Är att leda att bara vara ett rö för vinden?
Jag får frågorna så fort jag visar mig på stan. I affären eller på torget. Mina svar blir tunnare och tunnare. Och mer och mer undvikande. Det är ta mig fn en existensiell kris. Det går säkert att bita ihop ett tag till. Och spela spelet. Fixar säkert det. Men det gnager i själen.
Besked från myndigheter. Det kommer fler flyktingar. Medborgare känner oro i sina bostadsområden. Det s k utanförskapet växer. Rikspolitiker och andra blåljuger i parti och minut om hur lätt det är att fixa det s k utanförskapet. Araby är en söndagsskola jämfört med områden i Göteborg och Stockholms förorter.
Än så länge.
Svenska folket kräver att svenska politiker vaknar. Jag har svårt att sova. Men jag kanske skall sluta bry mig och tycka att allt är som det skall vara? Jag kan inte ens uttala mig om hur jag ser på läget i Växjö utan att riskera massiv kritik. Även jag glider in i den stora tystnaden....Trots att få i Sverige glidit mellan vakarna så skickligt som jag under den senaste åren. Då andra hållt tyst.
Var i Stockholm över dagen. Och höll föredrag i riksdagshuset. Om klimatfrågan. Det är min livsluft att få arbeta med detta.
Skall nu skriva om annat på bloggen. Eller inget alls på under återstoden av denna månad.
Vad händer på jorden? Igår fick jag veta att Kubas ambassadör ville träffa mig nästnästa helg i Växjö.
Får ta lilla frun till hjälp så att det inte blir någon språkförbistring.
Julskyltning nästa helg. Vi får väl ta oss i kragen och försöka hitta stämningen.
Växjö 20151118
Bo Frank
