Gicnk till en anvisad plats i beckmörkret på vägen ut ur Durres. Några privatpersoner dök upp ur mörkret för att erbjuda sina transporter. Misstänkt billigt. En halvtimme efter tidtabellen som inte finns dök en minibuss upp. Det vara bara att hoppa in. Resan på 28 mil tog nästan sex timmar. Den gamla Mercedesen gnisslade och knarrade. Stannade varsomhelst utefter vägen och släppte av och på. Det är väl det som är anropsstyrd trafik. Fullt genomfört i Albanien. Upp i bergen. Vägen beskrivs som den vackraste och farligaste i Balkan. Blundade nästan i en timme. På ett ställe lite olja på vägen varpå bussen kanade ett stycke. Det blir en speciell relation med människor på buss. En av mina favoritböcker/filmer är Buss på villovägar!
När chaffisen sa vi skulle pausa i tio minuter blev det en halvtimme.
Framme. Hela staden klättrar på berget vid en bukt med fin strand. Missade färjan till Korfu med en halvtimme. Lunch på stranden. Bad. Vattnet var lika varmt som luften. Under hela resan såg vi herdar som vaktade flockar med getter och får. Kontraster. Åsnor som trängdes med Porschar. Rika albaner och fattiga romer. Dock inga tiggare.
Passkontroll. Effektivt. EU pass fick gräddfil. Nordliga spetsen av Korfu ligger bara några kilometer från Serande. Båten tog en timme. Till Korfu stad. Hade sedvanlig tur med lokalsinnet. Hittade väg in till gamla stan. Småsprang i hettan med våra ryggsäckar. Hittade bra hotell och fick sista rummet. Havsutsikt och fri Wifi. Och ljudlös AC. Trevlig restaurang. Vad stadskärnan är vacker.
Upp vid sex och promenerade 2 timmar i bra fart. Påver frukost. Gick på stan. Tog en Hopp on Buss med guidning. Skönt att känna vinddraget från övre däck. Hann precis tillbaka till färjan. Tidsskillnaden på en timme höll på att ställa till det. Träffade en albanban/amerikan. Flydde från kommunismen i sluter på 50-talet. Träffade frun i Grekland. Till Italien ett år. Så till USA dit de kom 1960. De möttes inte av integrationspolitik och socialbidrag. Hamnade bland en massa Larssons och Karlssons i Chicago. Startade restauranger i hela USA. Rik som ett troll och reste jorden runt vartannat år. Pratade fem språk.
¨
Tur igen. Sista rummet på bra hotell vid stranden i Serande. Sol bad. Läsning. Fiskmiddag. En liter husets vita och två fiskrätter för 100 kronor. På ett bra ställe.
Gick en mil i Serande innan frukost. Satt vid hotellets egen strand. Hustrun till frissan. Plockade ihop våra ryggsäckar. Bunkrade vatten och tog bussen tillbaka till Durres. Chauffören helt vild. Gapade och skrek på alla. Pratade i mobil nästan hela resan. Också vid de värsta bergspassen. Tutade hejdlöst. Men generös när det gällde att stanna exakt där folk ville.
Sen middag hemma. Restaurang Espania. Slutet på säsongen. Vissa maträtter fanns inte. Och Pizzaugnen stängd för vintern. Men Wifi:n funkade. Det finns Wi fi på nästan varenda fik.
Nu väntar promenad på stranden. Och så köpa färskt bröd till frukost!
Har genom kontakter ev fått till det med turistministern i slutet på veckan. Följer minutiöst allt vad som händer hemma. Och längtar till jobbet. Friskt?
Durres 20150910
Bo Frank
