lördag 11 april 2015

Kommunen är ingen kyrka, att ta seden dit man kommer!

Speciell avslutningsmiddag. På Seouls flytande jätterestaurang. Ban Ki-moon som varit med tidigare dagen, och som jag hälsade på, var inte med. Men ett par hundra andra. När alla var som hungrigast var det tal en timme. Sen gick det undan. En femrätters vegetariskt serverades på en timme. Med hyfsat vin. Hemfärd med buss.

Upp tidigt. Fem passkontroller innan man kunde gå på planet hem. Fullknökat. Såg en Humphrey Bogart, en film om Hichkock och hand fru. Och en underbar Clint Eastwood som en gammal talangscout för baseball. Förkyld. Bad om näsdroppar. Inga Rinexin med mig.

Planet från H-fors till Stockholm gick på 40 minuter.

Till hotellet. Min lilla söta mexikanska solstråle var redan där. Med tidningar som jag läste snabbt. Dusch och iväg på prebröllpsmingel hos goda vänner som gifter "bort" sin dotter.

Blev inte jättesent. Hemma 22.00. 05.00 Koreansk tid.

SmP:s ledare är korrekt. Man måste som politiker känna när man företräder en kommun och när man företräder ett parti eller en ideell organisation. Jag försöket vara noga t ex när jag undertecknar ett inlägg som kommunalråd (m) eller som kommunstyrelsens ordförande. Jag känner att jag efter alla dessa år av medborgarna snarare ses som företrädare för kommunen än som moderat. Det är  sådant man lär sig. Det är lätt att sammanblanda rollerna men desto viktigare att det blir rätt. Jag har t ex för alla våra nämndsordförande sagt att politiker och tjänstemän inte skriver politiska inlägg tillsammans. Det är också viktigt att man upprätthåller skillnader mellan vad som är politik och förvaltning. Det är t ex inte en förvaltningschefs uppgift att göra politiska uttalanden eller en politikers uppgift att detaljstyra och tala om vilken dimension det skall vara på avloppsrören.

Nu ut och köpa näsdroppar och lite annat. Musikaffären på Drottninggatan. Och i em och ikväll bröllop.

Läser i Aftonbladet att en kvinna blivit tilldömd 75000 kronor i skadestånd av diskrimineringsombudmannen för att hon inte ville ta en manlig svensk läkare i handen. Sverige börjar allt mer bli ett absurt land att leva i. Man får ta sedan dit man kommer. Men det verkar vara precis tvärtom.

Men jag tänker inte kalla diskrimineringsombudsmannen för samtal. Möjligen initiera lagändringar. Men då skulle det vara en fördel att sitta i riksdagen. Och det är inte uteslutet att det kan bli så!?

Bo Frank
Stockholm 20150411