Älskar jul. Men inte julafton. Ogillar stök, bök och julklappar. Den dagen på året som borde vara den mest konteplativa är kanske inte det. Min favorit skulle väl vara att sitta en hel dag i soffan med mexikanska solen och lyssna på Nordegren&Epstein. Med avbrott för något sparsmakat, promenad och kanske en mässa. Så blir det inte. Inte i år heller. Har haft goda år sammanlagt. Men julafton har varit något jag bara försökt att förtränga.
Skulle tro att det är så här. 25% av alla familjer, om de finns, har den optimala julen. Som i en dröm. 60% har en jul som är bra. Med inslag av något som inte förväntas. Där kanske ett och annat gammalt groll kommer till ytan. 15 % har det svårt av olika skäl. Värre än Bergman&Norén tillsammans. Gamla och nya famliljer. För lite eller för mycket pengar. Psyktisk ohälsa. Orealistiska förväntningar. Barn eller barnbarn som skall hit eller dit. Benbrott, vattenkoppor eller nåt annat. En tvättmaskin som bara pajar. Smått blir stort. Och stort blir större.
Jodå. Har en del goda julminnen. Dock aldrig detta med julklappar.
Farfar med pipan i munnen under hela måltiden. Kalle Anka i ett svinkallt vindsrum. Utedass. Både inkokt braxen och grisfötter i gelé. Firat jul hemma, borta och utomlands. I olika relationer. Dock aldrig den bästa julen ännu. Kanske i ett kloster. Utan ord. I en retreat. Med bara Bachs cellokonserter malande i bakgrunden. Och lite päron, ostar och nåt bröd. Gammalt portvin från en dammig flasta som åldrats som jag. Och se något hav så långt ögat kan nå.
I år blir det annorlunda så vitt jag kan bedöma. Första gången jag inte köpt julklapp till mig själv. Inte ens Kronblom. Men några dyra Vallien konstglas för några år sedan. Jodå. Det blir nog lite barn och barnbarn oxå. Under helgen. Men nuförtiden är allt mer oförutsägbart än innan. Har väl släng av autism. Ostrukturad , men gillar fasta strukturer som skapar trygghet. Å andra sidan jäkligt social när jag bestämmer mig för det. Och nya infall.
Mormor växte upp med 10 syskon i en liten stuga. Hur fn kunde de ta sig fram i livet? Fattiga idag i Sverige? Nej, möjligen andligt fattiga. Vet ni hur mycket mormors familj skulle fått i bidrag idag? Det vill ni inte veta.
Vårt lands befolkning tillhör den spillra på jorden som har det bäst. I alla avseenden. Krigsrubriker om inte bussen kommer eller nån katt som blivit påkörd.
Har en kväll ensam. Underbart. Två dagar tveksamt men går. Men ser hustrun snart. Damen har sina förpliktelser. Hennes kvarlämnade mexikanska dadelkaka doftar forrfarande.
Bild. Mitt enda föremål efter farmor och farfar. Ålder på damen? Alltid gissning. Ronnebykonstnär. Gustav Arnold. Farfar var småfixare. Tapetserare, poliskonstapel. En jäkel på schack. Butter. Vresig. Som sin släkting. Sven Ljungberg. Som han, alltid basker. Brun. Förvann från mig i nån flytt.
Nu har jag en. Äkta. Från Baskien.
Svensk kulurkanon. Ja. Men svensk. Bellman, Almqvist, Fröding, Lagerlöf, Strindberg, Fridegård, Boye, Lindgren, Moberg och Tunström för att nämna bara tio av mina favoriter. Finns fler. Höll på att glömma Torgny Lindgren.
F ö. God Jul i alla fall ändå.
PS. Lnu. Ett vuxendagis. Har någon hört talas om ett verkskadsföretag i vårt land där man har tid att klaga på allt och alla. Har någon koll på ett universitets over head kostnader? Inget företag skulle överleva en dag med dessa. Vissa arbetsplatser är helt befriande från kritisk granskning.
Bo Frank
20231222
