Ett sådant är våren i sig. Ett annat är att gå runt Växjösjön. I brist på stadskärna och paradgata kommer stråket runt sjön att bli Växjös paradväg. (Växjö har landets minsta stadskärna i förhållande till befolkning)
Det har kommit till nya fina bryggor och slingor. Och mer kommer, Hade jag fått bestämma skulle Växjöborna åter, årligen kunna rösta fram en ny skulptur/konstverk. Anslagen till sådant skulle vara försumbara i kommunens jättebudget.
Vid denna tid på året blir vi mer sociala. Vi är som björnar som kommit ut ur idet. Det ger också lycka.
Ett annat lyckopiller är att årligen läsa Hemsöborna. Av vår största författare genom tiderna. Strindberg. Ön hette egentligen Kymmendö. Beskrivningarna av skärgårdsliv är imponerande. Natur, fågelliv, fiske och lantbruk. Strindberg kunde allt. Allt som var värt att veta. Boken ätr tragisk/komisk. Jag skrattar högt ibland.
När änkan Flod skall gifta om sig med Carlsson ordnas ett jättekalas enligt sedvänjan i skärgården. Grönskan prunkar i juli. Fiskaren och Pastorn Nordström är berusad sedan tidigt på morgonen.
"Mina vänner vi har en glad fest att fira. Han stirrade på Carlsson för att få en uppfattning om festens karaktär och ändamål, för han var redan fullständigt frånvarande, så att årstid, rum, orsak och mening redan hade förflyktigats. Carlssons grinande ansikte gav ingen lösning på gåtan. Han stirrade ut i rymden för att upptäcka någon ledtråd, såg de kulörta lyktorna i eken och fick en vaggande känsla av en jättetor julgran. Och så var han på spåren. Denna ljusets glada fest, kastade han upp, då solen viker för kölden och snön. Han såg den stora vita bordsduken som ett stort snöfält breda ut sig oändligt långt bort.... mina vänner då första snön lägger sig som en täckelse över höstens smuts......"
Strindberg känner människan i minsta vrå och skrymsle.
Det händer mycket nu.
Växjöskolornas musikkår har sin jubileumsförestäöllning i konserthuset på söndag. Fri entré.
Och så kom detta vackra kort.
