Nu finns alla pärmarna på Folkrörelsearkivet. Men tar det från minnet. Och det är mer intakt om det som hände förr.
Gnistan var en tidskrift som startades av KMPL och fortsatte under SKP - ett maoistiskt parti och sen togs den över av någon annan skum förening.
På 70-talet såldes Gnistan utanför stadens enda systembolag Klostergastagan/Norra Järnvägsgatan. All försäljning skedde över disk. Av alkohol. En helböj var en hel flasta Renat.
Gnistan var ämnet. Såldes över hela landet.
Jag skartade en egen tidning. Gnistsläckaren. En djupt anikommunistisk tidning. Jag gjorde hela tidningen. Skrev allt. Dublicerades på en Rank Xerox på moderatexpedtionen på Södra Järnvägsgatan 7. Skrev på dåtidens dator, en IMB skrivmaskin med kula och raderband. Användre s k plastgnuggisar för stora versalet på första sidan. Kanske 25 muffare eller så hjälpte till att dela ut detta alster. Fortsatte ca två år. Vi blev lite småhotade av dessa kommunister.
Några finns kvar i stan och har väl ej bytt åsikt. Andra blev tunga toppar i näringslivet.
Fem år senare. Det var VPK, Lennart Värmby ringde. I salig åmminnelse. De hade fått ett förhinder på en föreläsning i grundkurs i marxism. Jag var ett orakel på politisk idéhistoria och är väl forfarande.
( skrev bl a en trebetygsuppsats om konservatismens idéhistoria i statskunskap)
Jag fixade förläsningen.
Ledde på krogiga vägar fram till livslång vänskap med LV och Carin Högstedt. Växjös hårdaste arbetande kommunalråd. V. Carin. Sen kom väl Gunnar Elm, c. Jag gjorde väl mina 70 timmar i veckan, men okoncentrerad, initiativrik och sköt från höften. Gunnar sa alltid. Vi kan väl fundera över natten. Tur att jag en hel del lydde hans råd.
Har alltid sett människan först och gör fortfarande. Är väl ett bibelord? Johannes?
Bo Frank
20240904
