Vecka full av OS. Gläds åt medaljer med Växjö-anknytning. Och sörjer med Angelica som ändå visar att hon tillhör den yttersta världseliten. Men frågan är dock om inte gårdagens laghoppning varit ett av de mest spännande idrottsögonblicken någonsin. Och Daniel Enestubbes krönika är kanske den bästa och mest insiktsfulla idrottskrönika jag läst. Som allmänt mycket idrottsintresserad men kass som utövare har jag ändå ett litet hum om hästar. Började rida strax innan jag fyllde 30 - av lite olika skäl. Jag satt som fastlimmad i sadeln. Blev mig veterligen bara avslängd en enda gång. På en Hubertusjakt när det var snorhalt på banan. Emellertid. Var orädd och ställde efter något år upp på enkla klubbtävlingar i hoppning. Det är få gånger jag sovit så dåligt av nervositet som inför dessa småtävlingar. Min första tävling började med att jag tappade stigbyglarna på första hindret. Hästen nästintill skenade runt och jag kom tvåa - ingen rivning. När jag insåg hur svårt det egentligen är så gick det sämre och sämre. Sju pokaler blev det sammanlagt under två år. Det gick inte bara att flänga runt som en orädd flåbuse.
Växjö sticker ut i landet och världen som idrottsstad. Rubriken på detta alster ger en liten eller stor förklaring beroende på hur man värderar detta. Politiken var förutseende i Växjö och satsade på entreprenörskap hos föreningar och tränare. Arenastaden byggdes som en helt ny modell för och med idrottslig infrastruktur för lagidrotter och för friidrott. Sedan dess har Sveriges 21 stad, befolkningsmässigt, varit en ledande idrottsstad i landet. Elitlag i friidrott, hockey, fotboll och innebandy och varför inte bandy. När en av dessa entreprenörer, Agne Bergvall, kom till kommunen med idé om High Performance Center var det som vanligt i Växjö. Jag var i allra högsta grad med. JA. Vi kör. Och så kom Hafsteinsson. Resten är historia.
Och hårt arbete lönar sig. Det vet Anton Dahlberg. Det vet alla som är framgångsrika. Och som Stenmark sa, konstigt, ju mer jag tränar desto mer tur har jag.....
Lite tomt utan OS. Men hösten är snart här. Morsade på Robert Rosén när jag satt utanför lokalen igår, på Storgatan. Och Lakers gjorde ju det igen. Borträknade av experter innan säsongen började. Ber till högre makter att DFF skall fixa nytt kontrakt. De kom ju igen starkt efter förra sommaren.
Rubriken är hämtad från en av mina favoritböcker. Markurells i Wadköping.
Suddigt gammalt klipp från SmP där en något smalare Bo Frank syns till vänster i bild. Kunde galloppera barbacka och stå upp i trav... men det är väl ganska många som kan det när jag tänker efter. Tia, hette min springare som var tillåtande mot dåliga ryttare. Förmodligen ville hon bara över hindret för att få slut på eländet...
Bo Frank
20210808
