Går ändlösa promenader mellan alla "sjukbesök". Gick ut i kvarteret där vi bor för att hitta nåt att läsa på engelska. I en kiosk hittade jag en National Geografic från 2009. I en annan liten kiosk hittade jag ett bara ett år gammalt ex av Rolling Stone. Med en specialupplaga om Paul McCartney. Den lilla tanten i 75-årsäldern ville först inte sälja tidningen. Men till slut ville hon ha 20 pesos. 10 kr. Och det gick inte att ge mer. Man kan inte ens lämna några pesos som "dricks" när man köper en glass utan att försäljaren kommer springande med växeln.
Tanten som såg ut att vara fattig som en kyrkråtta - och förmodligen var det - berättade att några av de största dagarna i hennes liv var i maj 2012. Då hon gick på en gratiskonsert med Paul McCartney på Zocalotiorget på mors dag. Världens nästa största torg. Dagen efter betalade hon en förmögenhet för att gå på ännu en konsert på Aztecastadion. ( sir Paul gjorde 3 fyratimmarskonserter tre dagar i rad - Beatles kunde körna 10 dagar i rad men väsentligt kortare. )
Blev på kvällen hämtad av en familj. Vår förste mexikanske vänstudent. Det tog en och en halv timme att åka 2,2 mil till en statsdel bredvid där vi bor. Mexico City är på sitt sätt groteskt. God mexikansk middag med goda viner. Killen skall till Lund i höst för att göra sin master. Lunds universitet har t o m infodag här i april. Hela familjen körde oss tillbaka i en i det närmaste bepansrad jättebil. Alla hus i hela stan har järngaller för fönstren och gallergrindar, staket och lås till förbannelse. Pappan i familjen hade jobbat på hög nivå för ett statligt ineffektivt företag och pensinerat sig efter 25 år. Alla lärare får också full pension efter 25 år. Har inte trängt in detta med att sluta sent/tidigt för ekonomin här. Det finns på " att göralistan".
Bo Frank
Mexico City 20170406
