Det var en fin stund på Elin Wägners Lilla Björka igår. Knökfullt i huset när Kristina Sandberg berättade om sin hemmafru Maj. Och gestaltade och gav liv åt en berättelse som inte fått plats ibland dagens alla självömkande, missförstådda och egofixerade unga kvinliga författare. Det var så Kristina Sandberg lite provocerande inledde sin analys av Maj. Och visst är det sant. Alva Myrdahl bannlyste de hemarbetande kvinnorna som samhällsonyttiga redan på 30-talet. Fast Högerpartiet ville ge pensionspoäng. KS har synliggjort, utan egentliga värderingar, flera generationers arbete under uppbyggnaden av det s k folkhemmet. Det var så få män i församlingen som jag trodde. Men desto fler igenkännande kvinnor. Som äntligenupptäckte att någon skrivit om deras mormor eller mamma.
Många, många människor som stoppade mig igår på stan och gav mig en eloge för mitt lilla Midsommar minne som kom ifatt. Och några mejl och telefonsamtal.
Såpan om vattentornet fortsätter. Det tar uppenbarlligen 4 månader för staten att avgöra om folk har rätt att överklaga eller inte. Tyder på slapphet och brist på kompetens. Inte undra på att det är trögt med byggande i Sverige. Och långsmmats av alla är regeringar oavsett partifärg när det gäller att avgöra överklaganden. Därför att ministrarna är i händerna på myndigheter och inte tvärtom. En kommun skulle inte fungera utan ministerstyre. ( If Mayors Ruled The World, av Benjamin Barber)
Och i SmP dyger det upp insändare som tror att den globala uppvärmningen är påhittad. Men även denna person liksom Sverigedemokrater måste ha rätt att uttrycka sin åsikt! Det verkar som om den politiska och kulturella eliten i Sverige bestämt sig för att mobba fram sd till att bli Sveriges största parti. Påminner om klassificeringen av mäns traditonella härskartekniker mot kvinnor. Förlöjliga, förduma och förminska.
Idag startar Karl-Oskardagarna. Karl-Oskar lämnade Sverige på 1850-talet. Med papper. Det hade nästan alla som emigrerade. Det känns vemodigt att se Kristina och Karl-Oskar i Karlshamn. ( Och i Lindström) Han blickar ut och hon ser tillbaka mot Småland. Det är naturligt att den gamla utvandrarbygden är invandrarbygd. Men som alltid måste vi kunna diskutera omfattning, bidrag och förmåner. Och krav på att man gör sig anställningsbar. Genom att anpassa sig till de krav på arbetslivet som finns här. Och inte bara se invandrare som offer. Utan ge dem verktyg och möjligheter.
Idag hyllar vi Moberg. På hans samtid fanns det delar av kultureliten som anåg detta var kiosklitteratur. Och Astrid Lindgren ansågs inte fin nog. I början. Det har allltid funnits ett sorts motsånd mot det som många gillar från de fina kretsarna. Deltar i detta själv genom att t ex aldrig besöka Ullared. Colin Nutley och Helena Bergström som dragit in egna pengar har nästan föraktats. Det finns ett sorts dolt förakt mot det som är populärt. Rätt eller fel.
På programmet idag. Mest mingla med Växjöbor. Är det inte det som är min uppgift? Fast visst, jag flyger och far en hel del. Men uppfattas nog som väligt närvarande. Skall idag också bl a träffa en borgmästare från Australien som vill veta mer om Europas grönaste stad. Och inviga Karl-Oskardagarna.
Bo Frank
Växjö 20150806
