Hustrun var nöjd. Beatlescollaget innan förställningen började med Besame Mucho. Mexcikans slagdänga. Och Lady Madonna illustrerades bl a av Frida Kahlo.
Fullsatt Tele 2 Arena. Magisk kväll. Efter strofen The love you take is equal to the love you make, gjorde McCartney entré. Eight Days a week. Paul i toppform. En del låtar han aldrig spelat tidigare. Som alltid på gott humör. Sparsamt med anekdoter. Läste svenska fraser från sin skärm. Och efter och drygt tre timmar sa han, Vi måste dra nu. Vi måste dra. Efter sex extrannummer. Perfekt spelschema. Som avslutades som det började, men The End.
Oväntade låtar!? Lovley Rita, The night Before och kanske Obladi, Oblada. Fast hustrun saknade de
mariachis som får plats i Mexico när han gör denna låt där. Av någon anledning gillade både jag och sonen Jacob den enkla I`ve just seen a face. Som kvällens bästa. Inte ett glas vatten på tre timmar. För Paul. Vi andra. Sparsamt med öl för att inte missa en sekund.
Vital, glad spontanitet som inte var inövad när han kommenterade skyltar bland publiken. Flertalet i publiken kom inte från Stockholm. PM frågade med handuppenräckning.
Obeskrivlig tur. Satt på tolfte raden på parkett. Hur det nu gick till. Fick en fin, vit Out There T-shirt.
Lyxig resa upp. Första klass med frukost. Vad man kan hitta billiga biljetter om man bokar rätt tid/avgång. Hela lobbyn på hotell Malmen kokade av Beatles redan på eftermiddagen. I varenda högtalare. Folk klädda i diverse Beatlesoutfit. Även hustrun. Hade min svarta T-shirt från förra konserten i Stockholm. Och min läckra Beatlesfleece som jag köpt i en Beatlesbutik i Liverpool.
Förfester. Regnet kom precis lagom till vi steg in i Arenan.
Hem med T-bana i ösregn. Vad de är skickliga på SL. Extratåg. Bra info. Bra logistik. Proffsigt. SL borde ta över hela Trafikverket och SJ.
Korv och öl i ösregnet på Medborgarplatsen mitt i natten. Så uppfyllt att det knappt gick att sova.
När kan rent teoretiskt nästa konsert bli i Sverige!? Annars åka utomlands. Semestern kunde inte ha börjat bättre.
2017, den 6 juli för 50 års sedan, träffades Paul och John. Hade de inte gjort det hade vi inte varit i Stockholm och hela jorden hade varit en fattigare plats att bo på.
Tidig frukost. Ungdomarna skulle iväg till sina sommarjobb i Stockholm. Vi gör det som vädret tillåter. Har sparat klipp från SvD och DN för kommande blogginlägg.
Det ringer fortfarande i öronen. Föresten. Det mest oväntade var min Lennon-favorit For the benefit of Mr Kite.
Det enda dåliga med kvällen var s k ordningsvakter som uppträdde som om de var vana vid fotbollshuliganer. Och fattar inte varför man har alla dessa kravallstaket, stora och döda utrymmen på parketten. Men det är väl en säkerhersfråga.
PS Alltid lika patetiskt att höra PM Nilsson är bortförklara dåliga opinionssiffror. Det är fel på medborgarna som vill flyktingmottagandet minskar. DS
Bo Frank
Stockholm 20150710
