Har en nyordning i denna blogg. Kommer inte att skriva om krämpor, riktiga eller inbillade. Det är bara tröttsamt för omgivningen och ingen bryr sig egentligen. Och de finns de som har anledning på riktigt att beklaga sig. Men de gör det sällan.
Långhelg i Torekov. Blåsigt och småkallt som vanligt, men äntligen lite regn på det bruna gräset. Ätit nypotatis och sparris från åkrarnma bredvid huset. Promenader och gäster. Läst en del. Läser ännu en gång Monsignore Quijote av Graham Greene. En av mina absoluta favoriter. P1 rullar som vanligt hela dagarna. Älskar Public service på riktigt. Och har så gjort i länge. P1, P2 och någon gång Radio Kronoberg. Ser inte mycket TV. P1 är mitt universitet. Vetenskapsradion, kulturnyheterna, filosofiska rummet, Godmorgon världen, talkshow numera med Bonnier och Katherine Zimmerman. Zimmerman har förmodligen Sveriges bästa radioröst.
Många i P1 är universalgenier. Lena Nordlund bara för att nämna en. Som har stor bredd. Public service behövs. När det kommersiella dominerar. Och bara 1% av jordens befolkning lever i länder med fria media. Det är väl den procenten som har det bäst i alla avseenden. Det hänger ihop. Visst, för 25 år sedan var Public Service en vänsterinstitution. Men idag måste man ta in hela världen och kommunismen har brakat ihop och sosseriet är borgerlígt. Beröringspunkterna mellan s och sd många. Och mellan s, m och sd. Världen är mer komplicrerad idag.
Skall man ge Public service ett namn så måste det vara skotten John Reith som grundade BBC och var dess chef under decennier och stod emot alla påtryckningar. BBC skulle ge folk information, bildning och sånt de ville ha. Idag är det väl inte några vettiga människor som ifrågasätter Public service. Och en del producerat skräp inom s k underhållning får man ta. Det som är skräp för mig är det inte för någon annan.
Första bilden vid den s k morgonbryggan där folk redan badar.
Bo Frank
20250504
