Det fanns en gång i tiden en liten Stad med en Tidning. Uppfinningsrikedomen var stor på Tidningen. Allt som publicerades publicerades med epitetet relevans. En synnerligen djärv politiker försökte att få reda på vad detta betydde. Men fick till slut svaret att allt som publiceras är relevant. Den lilla staden styrdes av nästintill inkompetenta politiker som ville göra livet så surt som möjligt för medborgarna. Och odugliga chefer. Man avskedade utan anledning underchefer och medarbetare. Och berättade aldrig varför. Visst var det skumt. Tidningen tog tacksamt emot alla som klagade på något. De visste ju att den dumma kommunen av sekretesskäl och personlig hänsyn inte kunde berätta varför de tvingats avskeda någon för att rädda en hel arbetsplats funktion.
Fanns för stunden ingen nyhet fick man skapa någon om någon person man tyckte illa om. En av kommunens direktörer, den snålaste och mest försiktiga någonsin med internrepresentation och som med råge höll sig till regelverket fick klä skott för att ett mötet hållits i en lokal som hette Skåne. Detta var ju relevant eftersom detta kunde ju leda tankarna till SPRIT.
När något gick fel i kommunen upplägget följande. Man gjorde gällande att det hade med organisation och budget att göra ( när någon egentligen åsidosatt sina arbetsuppgifter). Och steg två var att ringa upp oppositionen för att förmå dem att klaga. Och de var alltid schyssta och ställe upp. Ett gammalt kommunalråd i Staden berättade en gång för mig hur det brukade gå till. Och han fick höra det från sitt gamla oppositionsråd som ringde till honom. " Nu ringer de till mig igen och vill jag skall kritisera dig, men jag har egentligen inte lust eftersom du inte gjort något fel". Dagen efter var rubriken Oppositionen rasar.
Den lilla med med sturska staden hade ett Renhållningsbolag. Det fick mycket kritik. En person ringde till Tidningen och sa att att de vägrat tömma hans tunna. I själva verket hade han varit drogpåverkad och hotat kvinnan som körde fordonet. Det var ju sant det tidningen skrev att hans tunna inte tömdes. Oppositionen rasade och krävde mer pengar och renhållning i offentlig regi. Det fanns också ett Rymdbolag i kommunen. När den nya raketen skulle skjutas upp så funkade det inte. Ansvarig person klagade på dålig arbetsmiljö. Och invånarna i den lilla staden pratade om den inkompetenta Staden som gett 12 månaders lön för att personen tvingas sluta. Det Rymdbolaget inte kunde berätta var medarbetaren i stället valt att titta på bilder på flickor som inte var klädda för vinterkyla.
Den dumma kommunen var dum. Ofattbart att 99% av medarbetare och chefer ändå kunde utföra sitt arbete med sådana politiker i toppen. Och ändå anställde man nästan alla man kunde eftersom det var sån brist på folk.
Nästa månad kommer tidningen med ett nytt avslöjande. Nämligen att Totalstyrelsens ordförande kom till jobbet i tid, trots visst vingel med Cykeln, men antogs ej vara drogpåverkat. Och detta är förmodligen sant. Frågan är var medborgarna skall tro!?
Allt detta är som alla förstår helt påhittat. Begriper inte varför jag håller på med detta. Det pratas idag mycket om desinformation. Man kan inte skylla allt på Ryssland och Kina. Om vi skall ha kvar tilltron till demokratin går det inte att göra företrädare för det allmänna till spottkoppar för alla och envar. Var har artighet och hyfs tagit vägen?
Min tid har varit och den har varit bra för det mesta. 30 år av mobilen på dygnet runt för alla. Men den nya tiden med all skit på nätet är hemsk. Deltar inte i några sociala media för hälsans skull. Tror på träffa människor. Var på SPF i församlingshemmet í Lönashult i torsdags och pratade Beatles. Och tacksam för en bukett gula tulpaner.
Önskar Staden och Tidningen lycka till. Märkligt bara att det bara är media som är felfria, men alls inte besynnerligt.
Bo Frank
Dagen före vårdagjämning då lärkorna drillar i skyn.
