Tomheten, Offret - gör inte som Alvesta...PS om Jesus

Har haft årets lugnaste " arbetsvecka". För den som är politiker och inte förhandlare är det några veckor med låg intensitet efter ett val. Det är inte det stora vemodet som rullar in, men väl en tomhet. Ingen valstuga att gå till. Tempot veckorna  innan valet är sjukt högt. I alla fall för ett aktivt parti. Och att hårt arbete ger resultat kan man se både för partier och kandidater runt om i landet. S ville göra hela valet till en folkomröstning om välfärden. Och det blev det,  med följden att s nästintill är bortraderade i regioner/landsting. Nu har alla partier sina eftervalsanalyser. Gemensamt för alla dessa grupper är att man utser personer som står partiledningarna rätt nära och som bara blir lagom kritiska. Och som kommer fram till att det snarare är fel på väljarna än på partierna. Den värsta klyschan som brukar komma ut är; vi fick inte fram vår politik. Det var ju precis det man fick och det gick som det gick. Aldrig har avståndet varit större än mellan väljare och politiker. Politikens uppgift tycks ju vara att korrigera hur väljarna röstade genom leken " vem tar vem".

Här stod vår valstuga. Kanske några av Marianne Lindberg de Geers gravstenar skulle passa. Se bild i tidigare inlägg. Kanske stenen Vänta, Full speed ahead, Aldrig i livet. Eller varför inte, Mamman ring hem. Detta också apropå den tafattlek som nu pågår mellan partierna. Som sagt, här stod vår valstuga.

I media kan man läsa att två s k toppchefer i Växjö slåss om att bli kommunchef i Alvesta. En av dessa är nu utsedd. Jag anser att kommuner gör fel som är lösmynta och berättar vilka som sökt jobbet. Så har vi aldrig gjort i Växjö. Av respekt för de sökandes integritet. Vem vill skylta i tidningen med att man vill byta jobb/inte trivs på jobbet? Och hur blir det för den som inte får jobbet?
Det är förödande för kvalitén på de sökande om inte detta kan ske initialt i en sluten process, vem som får jobbet blir ju klart förr eller senare. Ännu mera obegripligt är bristen på referenstagning. Jag kan ju se att personer som fått sparken i en kommun plötslig får chefsjobb i en annan kommun. Inte så långt ifrån den första kommunen. Visst, ibland personkemi som inte funkat, men det finns alldeles för flagranta fall.

Hade ingen munter eftermiddag igår. Var på Folkets bio och såg om Offret. Av Andrej Tarkovskij.
( En av Bergmans favoriter ) En av de allra bästa i huvudrollen, Erland Josephson. Sevärd, tänkvärd och gripande film.

Planerat julkort. Det blir inga vackra bilder på lilla solen och mig själv i år. Hand och munmålarnas julkort och andra välgörenhetsjulkort.

Gläds över SvD. Bok, teater och musikrecensioner. Lärda kulturartiklar. Bra ledarskribenter. Idag en intressant artikel under den stående rubriken Uppförandekoden; Svenskarnas kramade förbryllar besökande. När och hur kramas man? På jobbet? En fransman citeras " Det ser ut som de hatar att kramas, i sann svensk anda ogillar de mänsklig kontakt. Paniken lyser alltid igenom för ett ögonblick
- varning, jag är på väg att kollidera med en annan mänsklig varelse" . Rådet är; välj dina tillfällen och känn av kroppsspråket. Själv kan jag tycka att det kan bli för mycket med både det sedan några decennier importerande kindpussandet och så kram utöver det!

Däremot saknas artighet i Sverige. Se in i ögonen, resa sig upp när man hälsar och att vi inte säger God morgon och andra hälsningsfraser. Dörröppning, hjälpa damen på med kappan och att resa sig för någon på bussen är fenomen på utdöende i vårt land.

Paul McCartney är aktivare än någonsin. Hur hinner denne man? Det haglar av klipp på nätet, hemsidan uppdateras för jämnan, nya konserter.

I kväll till teatern för att äntligen se Så som i en spegel. Har nästan hela filmen i huvudet. Bergman har ofta Bach, som Tarkovskij. Alltid trevligt att äta en bit på teatern innan pjäsen. Och ikväll är det eftersits med teaterchefen.

Lugn helg. Kanske. Mamma på middag, sväng till Blekinge för att förbereda uppbrott och på söndag fromhet och synd. Skall med Anna Tenje och vara med på installation av ny domprost. Därefter poker med grabbarna/gubbarna på Väster.

Väntar på att filmen Nothing like a Dame skall komma till Växjö.

Nästa vecka; härlig vecka. Spännande på jobbet, hustrun firas med konsert med Lisa Nilsson och så snabbt besök i Stockholm.


PS Besynnerligt att denne Jesus Alcala har så stort förtroende att utan ifrågasättande referera Svenska Akademins innersta tankar, med tanke på hans förflutna....Och Länsteatern Örebro som varslar skådespelare. Kan inget om detta. Men hade det varit fotboll eller idrott hade kommunen ställt upp....
Fler ser idrott än att gå på teater... Och det gäller också politiker. I vårt land..... DS


Bo Frank
Växjö 20181005