SmP fyller 150 år i år. Egentligen är det väl inte förrän i december. Men ikväll bjuder SmP på kalas på lokal. Och jag kommer tillsammans med några andra från kommunen att överlämna en rejäl godispåse från Johanne för uttdraget fredagsmys på tidningen.
Det känns nästan som jag varit med sen starten. Kan staden hur den såg ut då. Atmosfären, kulturen och hur staden har utvecklats. Har läst det mesta om skrivits om Växjö. 1866 var ett år i förändring. Carl Jonas Love Almqvist dog och Nathan Söderblom föddes. Nästan nutid och dåtid. Den förhoppningsvis sista pesten utbröt detta år. Ståndsriksdagen gick i graven - men den lever vidare om man ser till riksdagen sammansättning. Målet måste väl vara att alla skall bli så bildade och få det så bra så att man inte blir något som slutar på -ist.
Läskunnigheten var hög, mobiliteten ökade. Skittunnor från Växjö kördes till Bramstorp med tåg. Och tömdes på mossen. Dags för ännu en tidning. Växjö-bladet fanns ju redan.
Det var bättre förr. Man gick upp till redaktionen. En matta av cigarettrök mötte en över allt. Och i många skrivbordlådor fanns en slurk. Den fine chefredaktören Zetterberg satt inlåst på sitt rum. Helt onintresserad av det lokala. Däremot kunde man få en skymt av den vördnadbjudande och legendariske Gunnar Franzén. Som har världrekord i antal år på en tidning. 77 år. GF var med om den första radioutsändningen från Växjö och skrev på slutet lärda utrikeskrönikor och kallade Etiopien för Abessinien fram till sin död. I Värend och Världen delar han med sig av flera anektoter. Och tryckfel. Trävaruhandlare Olsson i Åseda sörjdes av maka och två bräder! Och vid en konfirmation i Stenbrohult förhörde kyrkoherden de manliga konfirmanderna och biskopen förförde de kvinliga!
Faxjävulen förstörde mycket av de personliga kontakterna. Det var 48425 till redaktionen och 39270 till ledarredaktionen. Så kom nätet.
På den gamla goda tiden kunde medarbetare i SmP glatt skriva fina recensioner av sina respektive. Efter en konsert eller skrivit en bok! Och en politiker, nästan oavsett färg, kunde bli vävilligt behandlad av speciella jornalister. Varje parti hade sin favorit som såg till så att det blev bra. Detta är nästintill borta idag. Nästintill. Men med min erfarenhet kan jag fortfarande iförhand pricka rätt när det gäller infallsvinkeln på ett reportage när jag vet vem som håller i pennan.
Har dock under alla åt bara råkat ut för två oförätter. En manlig jornalist som gick till våldsamt angrepp mot mig för att han fått för sig att jag ville förändra en arbetsplats där hans hustru fanns. Och en garvad journalist som skrev att jag en månddagseftermiddag i berusat tillsånd slängt ut en man från mitt kontor. Detta hände för ca 25 år sedan och mannen ifråga är Växjös värsta rättshaverist i modern tid. Den taggen gör fortfarande lite ont när man tänker på det. Har f ö haft ett gott förhållande med alla. Min stryka är att vara tillgänglig tilll max, inte mörka och säga som det är. Svagheten är att prata snabbare än vad jag tänker. Kan bara skylla på mig själv.
Den roligate tabben och den som jag faktiskt uppskattar och tycker var kul, det var när en av de nuvarande medarbetarna använde mitt frånvarosvar på mejlen som svar på en intervjufråga!!!
SmP upprör och berör. Och jag kommer att bli ett bra tillskott på tidningen när jag går in i den s k Inblicksredaktionen efter årsskiftet. Vem har en bättre inblick än vad jag har om vad som händer och hur saker och ting hänger ihop.
Måste dock tillägga att erbjudandet inte kommit ännu.
Från början av 70-talet och framåt har min mor samlat flera dussin av pärmar med klipp från SmP där jag finns med. Skall väl öppna dessa framöver.
Det går ju inte säkert att veta eftersom man inte kan söka på namn alla år sedan 1866. Men jag har en misstanke om att jag faktiskt är den person som namngetts flest gånger i SmP de senaste 150 åren. Jag har vissa belägg för detta. Och kanske i sig inte så märkligt eftersom jag snart funnits i offentligen i 45 år. Och inte alltid varit en blyg viol.
Jag önskar SmP många fler lyckliga år. Att prenumerera ser jag som ett sätt att ta ansvar för vårt kulturarv. Som att ständigt köpa böcker och gå på konserter.
I all hast! Skall väl bli lite med eftertänksam och välformulerad framöver.
Bo Frank
Växjö 20130923
