Stillsamma dagar. Trevlig middag för våra studenter på trettondagsafton. Vi pratade och pratade. Och pratade filmer. Har ni sett Ove? Om inte. Det är sällan en film blir lika bra som boken. Filmen var riktigt jäkla bra. På trettondagen lysande jag för andra gången på det kanske bästa jag hört på radio. Vilmas program. En pappas berättelse om en flicka med extrem utvecklingsstörning sammanvävt med klassisk musik. Gripande, välgjort och kommer alltid att ha sin plats i mitt medvetande.
I domkyrkan var det en fin Gudstjänst. Såg först på morgonen att den direktsändes i P1. Vi fick vara där en halvtimme innan för att motta regi från en fantastskt skicklig producent. Imponerande arbete av Karin Malmsten och hennes tekniker. Underbar musik som hölls ihop av våra tre lysande organister och körledare. Biskopen predikade. Härlig stämning i Sveriges vackraste domkyrka.
Gick så hem till mamma som bjöd på lutfisk och vin. Ägnade eftermiddagen åt att spela bondtolva med mamma. Hustrun och mamma vann alla omgångar. Jag förlorade stort. Förtränger det hela så snabbt det går. Ogillar starkt att förlora.
Stilla hemmakväll. Läste färdigt en spännande deckare, Onskans pris. Väldigt annorlunda och ett tidsdokument från efterkrigstidens Malmö. Många beröringspunkter med vår tid.
Nu torsdag. Diverse möten hela dagen.
Ett år sedan attacken mot den franska tidskriften. Och självcensuren har stärkts i Sverige. Kultureliten står inte upp för det fria ordet.
Bo Frank
Växjö 20160107