Han tog mig till något som inte fanns. Jag klarade inte att följa allt. Men jag ansträngde mig.
Det börjde när jag var 15 år. Jag satt i mitt eget lilla hus. Lekstugan som min lillayster vuxit ifrån. Byggd av min far. Rejäl. Vinterbonad. Två gånger sex meter. Väggfast brits på ena kortändan. Bord i korg/glas, tre korgstolar. Veranda med tak med fyra sittplatser. Röd stuga, vita knutar, grön dörr och gröna fönsterkarmar. Skjutbara gardinkappor i blåvitt som mamma sytt.
På vår stora tomt, 50 meter från havet. Två fönster mot väster och lilla verandan. Ett söderfönster mot evigheten/där havet inte tar slut och ett fönster mot stora huset. Sommar efter sommar satt jag där. Tillsammans. Ensam. När dagen gick mot natt! En piprökande yngling. Med vildvuxet hår. Mac Baren Golden Blend. Sötstark som Dions Honungssenap. En Philps transistor. Med en ratt till höger så man kunde snurra in P1, P2 och P3. ( Accepterar idag nästan P4, men lägg ner P3)
Antennen kunde dras upp och vridas så att man fick in bästa ljud.
Hemma hos. Denna magiska röst. Musik som inte var lika trygg och bra som Beatles. Va fan. Han spelade aldrig Beatles. Pucko. Men jag upptäckte en annan värld. Den som inte fanns. Tankarna sprudlade. Långa meningar utan slut. Som en roman av James Joyce. Och lika obegriplig. Ordet blev till kött. Eller till musik. Det var bara magiskt. En kombinerad, emaljerat askfat och ljusstake, från Kockums. I rött. Med ljuset i mitten. Knackade pipan runt om. La in en ny dos. Tände på. Bara vanlig tobak. Är väl en av de få med min erfarenhetsbakgrund som inte " rökt på". Nikotinet. Rösten. Musiken. Musiken var inte lätt. Den var suggestiv. Drömmande. Konstig. Minst av allt trallvänlig. Rösten och musiken tog mig till ett skymningsland.
Somnade strax innan det ljusnade. Klarade att själv ro ut i gryningen för att ta upp den långrev jag själv satt ut. Efter någon timmes sömn. Han kunde nog inte klara av att lägga ut en långrev. Maskat på. Maskat av. Men han tog mig till en annan värld. Ett par kvällar i veckan. Och jag var honom trogen in i döden. Hans magi har förfört mig under alla dessa år. Jag har vandrat med honom tills slutet. Han visste kanske aldrig om att jag och kanske många med mig var en hans allra bästa vänner. I hans Eldorado, Hemma hos, Nattens nöjen, i Niagara och allt annat.
Kjell Alinge 1943 - 2016.
Bo Frank
Växjö 20160121
