Det kom ett mejl. Igår. Från en "kollega" i kommunhuset som berättade att Uffe gått bort. Jag blev så tagen att jag bara stirrade ut genom fönstret , säkert en kvart. Tänke så genast blogga om detta. Men insåg att det kunde missuppfattas. Satt på möte i Stockholm i eftermiddag. Det kom ett mejl från en kvinna som tyckte jag skulle skriva något om Uffe på min blogg!
Ulf Ekerot - till minne
Det är helt höljt i dunkel när jag träffade Uffe för första gången. Förmodligen för ca 30 år sedan. Då var Ulf Ekerot en konstprofil med ett gigantiskt hjärta för musik. Vår gemensamma nämnare var Beatles. Vi lärde känna varandra. Jag besökte en källare i Växjö som kom att spela samma roll som The Cavern i Liverpool. Där fanns Uffe. Keramiken ersattes av musik. Lp:s, Ep:s, singlar. Replokaler. Studios. Ett källarhål där lokala band tog sina första steg mot berömmelse. Eller insåg att talangen saknades. Uffe blev större än Cavern och Brian Epstein tillsammans. Han blev kombinationen av de två. Ulf tog många band under sitt beskydd. Gjorde vad han kunde. Väggen med alla autografer i källaren vittnar om detta.
Uffes källare var under decennier en av Växjös viktigaste kulturinstutioner vid sidan av kommunens olika musikinstitutioner. Mitt ringa bidrag var väl att vara en av det första att upptäcka detta. Etablessimanget i Växjö såg inte detta. Det går inte att räkna alla band som fått sin första chans i Uffes "musikinkubator".
Uffe. Som person. En omutlig och sann konstnärssjäl. Kompromisslöst alltid den samme. Godhjärtad, stram och principfast. Blå jeans, blå jeansskjorta, halsduk. Långt hår. Kort hår. Som John Lennon. Men alltid Uffe. Litade blint på folk. Men klippte när förtroendet missbrukades. Uffe fanns alltid. Men kände inte något behov av att stå i rampljuset. Var alltid en hjälpande hand. Valde vänner med omsorg.
Uffe var en fena på att hitta musik som någon ville ha. Från hela världen. Trots att han låg på samma låga IT-nivå som jag. Kunde allt om instrument, förstärkare, olika tekniska prylar. Och en jäkla pedant på ljud. Kunde komma ner i källaren. Lyssna på ett band ( ungdomar som kunde vara mina barn) eller på en inspelning och säga; jäklar va det låter bra! Varpå Uffe kunde säga; det låter skit!
Uffe var en amatörexpert på idrott. Överraskning för den som inte kände Uffe. Kanske var t o m Barcelona ( obegripligt) större än Beatles för honom! Och kanske t o m Södertälje! Ulf hade järn/hjärnkoll på idrott. Ovanligt för en konstnärssjäl och musiknörd? Kanske? Kanske inte! Det var snarare konstnären som letade efter perfekt fulländning. Begrper inte hur han kunde värdera så högt att åka till Barcelona för att ge bidrag till de gigantiska spelarlönerna. När man i stället kunde hjälpa Paul McCartney att bli än rikare!
Mitt förhållande till Ulf. Gott. Jag kände allid en stor beundran för honom och för hans integritet. Frågade aldrig efter hans politiska övertygelse. Jag behövde inte det eftersom jag förstod att han struntade i partier utan brydde sig om personer.
Det fanns ett stort antal ungdomar i källaren. Vilsna och på glid, som Uffe tog under sina vingars beskydd. En av Växjös bästa socialarbetare.
Vi umgicks. Uffe kom och åt middag då och då. Några ggr om året. Försökte intressera honom för Beatles efter Beatles. Totalt lönlöst. Däremot att kolla på tidig Beatles. Vi gillade ( också min fru)
att se hur Beatles rev av den mexikanska slagdängan Besame Mucho i The Cavern. Men en dag fick jag napp. Ringde Uffe (han hade väl inte mobil då heller ) och sa att jag skulle åka till Liseberg och kolla på Ringo och hans All Starr Band. Mot min förmodan sa Uffe, jag hänger på. Körde till Liseberg. Hade laddat med all Ringos CD i bilen. Vi lyssnade och pratade skit. Stort att få "äga" Uffe en hel dag. Lysande konsert. Fyra år sedan? Ganska risigt ljud, sa jag. Perfekt, sa Uffe. Så pratade vi inte mer om det!
Gentleman. Han är sååååå trevlig sa alltid min lilla frun när Uffe varit hos oss på middag.
För 15 år sedan drog vi igång Växjös Beatlesnätverk. SmP plåtade fyra av oss, däribland Uffe och mig, när vi gick över ett övergångsställe på Kronobergsgatan/ Abbey Road! Just därför ville jag inte använda denna plats för förra årets valaffisch - det fick bli Kungsgatan!
Ulf fick några kulturpriser. Borde fått fler. Ville inte enligt Jante lobba för mycket för en god vän. Men nu. Kommunen måste göra något. Räknar med att detta blogginlägg skall starta en process för att fästa Uffes minne för evigt!
Ibland sa Uffe att han skulle flytta till Barcelona. Borrade inte i det. Blev glad när källaren gick vidare till de Lux. Gillade spontanteatrarna där. Tror att Ulf blev nöjd. Lider faktiskt svårt av att jag inte tog kontakt bättre med Ulf de senaste två åren. Vi sågs bara spontant då och då.
Årets Popstad. Delivs Uffes förtjänst. Men Uffe gillade inte detta jippo!
Eight days a week, I love you!
"The love you take
is equal to the love you make".
Ur låten The End av Beatles.
PS Skall i natt försöka komma i kontakt med Ulfs själ genom att se hans släkting Bengt Ekerot i Det sjunde inseglet. Gör det du också! DS
Bo Frank
Växjö 20150521
