Det är somartorka i nyhetsbranschen. TV-Aktuellt hade igår
ett 10 min långt inslag som gick ut på att skrämma upp folk för en ny fågelinfluensa.
Vinden har redan börjat kaxa upp sig vid halv sju på
morgonen. Det är en rak västlig vind och se lätta slöjmolnen håller på att
skingras. Idag har vi det lugnt. Skall bort på middag till grannar en bit bort.
Vi skall gå en lite längre runda.
Noterar också i själva SmP att Mario Vargas Llosas artikel i
SvD igår gett lite debatt. Om Snowden och hans gelikars flirt med diktaturer.
Hade förra året ett Llosa-år då jag läste det mesta. Skulle vilja börja med att
rekommendera Tant Julia och Bockfesten. Det är alltid intressant att ta sig in
i människoöden som är och som skulle kunna vara verkliga.
Ett sådant människoöde var Lisa sömmerska i Skönevik. När
hon dog 1962 hade hon lämnat efter sig fyrahundratusen kronor till den lokala
God Templar-logen! En av skrönorna från
min barndom i denna trakt-Jag kan mycket väl mints fel eller lagt till något!
Lisa föddes 1881. Samma år som två av mina husfilosofer,
Disraeli och Carlyle dog. Och världens främste författare, Dostojevskji om jag
inte missminner mig.
Lisas far var fiskare och modern ägnade sig åt sömnad. Föräldrarna
dog tidigt och Lisa övertog det lilla vita huset som hon aldrig lämnade. Den
låg ett par stenkast ifrån viken och på vintern när det var avlövat kunde man
se vattenspegen från den lilla inbyggda verandan. När Lisa var i 20-årsåldern
hände det sig av en ren slump att hon fick börja hjälpa grannfrun Vera, som var
kalaskokerska. Vera dog efter fem år och Lisa blev betraktad som bygdens
kalaskokerska. Lisa kunde sy också. Hon
hade hjälpt modern. På bygden hade Lisa blivit betraktad som lite skygg, som
något av en enstöring. Men samtidigt resolut i beslut och åtaganden. Något hon
fått visa när hon tog över efter Vera! Lisa såg bra ut på det hela taget.
Ganska lång, friska tänder, rågblont hår och gröna ögon. Håret alltid flätat i
en knut i nacken. Men det fanns något i hennes sätt som höll tillbaka en del
män, långt ifrån alla. Kanske lite av allvar och ett sätt att markera att hon
var seriös i sitt sätt att vara. Ingen hade sett Lisa på någon dans, vare sig i
stan eller i byn. Hon hade en kusin på pappas sida och två på mammans. Annika var den enda kusinen som hon
regelbundet umgicks med eller åtminstone träffade. Annika var småskollärare i
Bräkne-Hoby. Annika kände ett litet
ansvar för sin yngre kusin och en av de fåsläktingar hon hade. Lisa kände att
Annika var ”fin” som hade gått småskollärarseminariet men också att Annika
faktiskt brydde sig.
När Lisa var 28 år hände två saker som kom att definitivt
forma hennes liv. Med en veckas mellanrum. Ragnar var enda sonen till
storbonden i byn. Han hade allt sedan konfirmationen slagit sina lovar kring
Lisa. Även om han fåt inympat hemmifrån att hon visserligen såg bra ut, var
skötsam men inte så lämplig för den som skulle ta över en gård på 150 hektar!
En lördagskväll hade Ragnar tagit mod till sig. Han hade gått förbi Lisas stuga
en lördagskväll vid 9-tiden på kvällen. Han hade tagit mod till sig. Ett par
innan västen och en pris av bästa kvalité under läppen. Han hade så framfört
sitt ärende allt medan han rev sig med högerhanden bakom örat. Lisa hade bett
att få vänta med att ge besked till nästa lördag. Tiden gick. På fredagskvällen
skulle Lisa och en medhjälpare stå för maten åt byns handelsman som skulle ha
kalas. Han fyllde 50 år. Och fint skulle det vara. Och alla visste, att då var
handlare Bengtsson inte snål. Annars hade han ett ansiktsuttryck som att varje
kund skinnade honom in på bara livet. Det hade nästa 50 personer hemma. Det var
en fin augustikväll. Lisa och hennes hjälpflicka hade kokat och stekt i nästan
tre dagar. Buteljerna hade Bengtsson själv hand om. Och delar av porslinet kom
från församlingshemmet. Alla visste att Bengtsson hade händer som bläckfiskar
när han var ensam med kvinnofolk. Och Lisa hade ställt som krav att få ha en
medhjälpare.
När desserten var aväten kom Bengtsson ut i köket. Han
skickade hjälpflickan efter groggvirket i källaren. Han var rödmosig. Ensam i
köket försökte han ta Lisa över bysten och hans ena hand försvann ner under
kjolen. Hon försökte avvärja attacken så gott det gick. Det är någon i dörren,
sa hon så högt hon kunde. Ånej, sa Bengtson. Jag kan vartenda ljud i huset. Mi
trög lurar du inte min lilla fiskarflicka sa Bengtsson. Och försökte nu pressa
sin mun mot hennes läppar. Lisa skrek till. Från var sitt håll kom Bengtssons
fru Ines och den rundlagde kyrkoherden. Ines gav till ett skrik. Och kyrkoherden
räddade situationen. Det är inte första gången Jag sett Lisa försöka lägga sig
ut för en karl, sa kyrkoherden myndigt. Det är inte sant, stammade Lisa, röd i
ansiktet. Bengtsson försvann som en råtta. Liksom kyrkoherden. Handlarfrun
tröstade Lisa. Jag vet vilken odåga till karl han är, fortsatte hon. Lisa skall
inte behöva skämmas för det. Det borde däremot kyrkoherden, fortsatte hon. Och
en sån skall vara präst!
Lisa kom hem tre på morgonen alldeles slut. Hon tänkte inte
på att det var lördag. Och att Ragnar skulle komma förbi. Tröttheten tog
överhanden och hon sov ända till 8. Lisa hade bara de vanliga sysslorna hemma.
Vid halv nio kom Ragnar den lilla grusgången upp mot verandan. Han hade vit
skjorta, en till synes ny cykel hade han ställt mot staketet. Vill han ha lite
kaffe, frågade Lisa. Ragnar tog av sig mössan och slog sig ner på en pinnstol.
Samtalet gick trögt. Till sist tog Ragnar mod till sig, harklade sig och
frågade om Lisa hade bestämt sig. Lisa hade haft en vecka på sig, men ändå inte
klurat ut hur hon skulle säga. Till sist hade hon bara tittat ner i bordet. Det
är inte för att jag inte tycker om honom, sa Lisa. Men med en sån stor gård
borde han vara värd en bättre än jag! Ragnar sa inget mer. Han drack inte upp
kaffet.
Dagen efter fick hon höra att Ragnar hängt sig på höskullen.
Han hade haft två brännvinsflaskor liggande på golvet. Urdruckna. Nästan 20 år
senare hade Lisa berättat denna veckas händelse för Annika. Ragnar var en fin
karl. Jag hade gärna velat, sa Lisa. Men som du kanske förstått är jag inte
lagd åt det hållet. Och det hade inte blivit rätt mot Ragnar!
Blekinge 20130719
Bo Frank
