Avslutningstider

Härligt att se festklädda och uppklädda ungdomar i avslutningstider. Och i år har vädrets makter stått bi. Det var länge sedan. Detta säger också något om tidsandan. När jag själv gick ut för 40 år4 sedan var det inte självklart att man skulle klä upp sig eller bära mössa. Jag kommer ihåg att hela min klass samlades hemma hos mig på Skogstorpsvägen. Jag blev hämtad från skollan av pappa och jag satt på takräcket på den gamla svarta Volvo Amazonen. Den bäst bil som någonsin byggts! Min kostym var från Nordlunds. En ljusgrå van Gils. Knallgul skjorta. Svart slips med gula lejon på. Har kvar denna slips liksom alla gamla slipsar. Sommarlovet började med en tågluffning. Mitt livs resa. Detta hände sig när alla som gick ut var säkra på jobb. Det var en lite förslappad tidsanda. Men rätt befriande.  Och jag förstår att Sven Stolpe och några andra tappra i anden knackade frenetiskt på tangenterna på skrivmaskinen. Hur ur led tiden var. Och det var den på gott och ont.

Idag kämpar ungdomarna hårdare än på länge. Vuxenvärlden som för 100 år sedan började när man var 14 år och konfirmerats, började för 50 år sedan mycket senare. Nu är vi tillbaka till en tidigare start av vuxenvärlden. Ungdomar trycks in i allvaret allt tidigare. Trots curlande föräldrar. Det finns en målmedvetenhet som aldrig förr. Och samtidigt finns det förmodligen en större del än någonsin som inte finns ”någonstans”. Som inte finns i skolan, inskriven på arbetsförmedlingen eller som jobbar eller går på soss. Som ändå finns och gör vadå? Parasiterar på sina föräldrar? Sitter hela nätterna framför datorn och arbetar sig in i ett svart slukhål? Detta bekymrar mig.

Tankar som kommer när man ser tillbaka på ”den tid som flytt”. Och som känns naturliga att tänka så här 40 år sedan den underbara skoltiden på Katedral slutade och plötsligt skulle man yrvaket hitta på något. För mig var det naturligt att jobba och läsa. På ICA och på SSS. Och statskunskap. Hade det funnits datorer som medfört att en otålig ung man kunde spara ner och ändra, utan att skriva om på skrivmaskinen och använda tippex, då hade jag valt den akademiska banan och forskat och doktorerat i statskunskap. Nu blev de en helsikes massa poäng ändå, men utan den tålamodskrävande avhandlingen. Men nästa gång jag använder det alltför generösa utbildningsystemet så skall jag skriva in mig på litteraturhistoria. Skulle gärna forska om hur Strindberg uppfattas blå, röda och opolitiska litteraturkritiker. Och motsvarande analys på Ingemar Bergman.

Nu väntar min morgonpromenad. Och hustrun protesterar som vanlig när jag väcker henne, men skiner snart ikapp med solen därute. På vinterhalvåret är det bara hustrun som skiner. Trots att vi båda mår dåligt av det svenska klimatet och det tungsinne som det ger upphov till. Men det berikar säkert litteraturen.

Växjö 20130608