Ett underskattat och outforskat fenomen inom statsvetenskapen är hur majoritetsbildningar sker inom politiken. Detta vet man bara genom oändligt många djupintervjuer. Eller sakkunskap.
Jag skulle säga att det till mer än 50% i kommuner och regioner beror på personliga preferenser. Man vill styra med någon man gillar. Motsatsen, inte med de man inte gillar. De majoritetsbildningar som skett fram tills nu i vårt län visar detta. Och för att inte göra mig till ovän med mina kollegor i länet kan jag inte utveckla detta närmre. Just nu. Inte minst för att majoritetsbildningarna i länet inte fotmellt sett har klubbats ännu.
I Växjö. Vad händer? I vårt parti? Valberedningens förslag till ordförande i kommunfullmäktige skall beslutas på vårt gruppmöte. Så börjar processen, som man väljer talman i riksdagen. Och sedan skall fullmäktige besluta på tisdag. Och välja valberedning´för kommunen. I detta val avspeglas den tilltänkta majoritetsbildningen. På kommande fullmäktige kommer val av alla presisdieposter i kommunstyrelsen och alla nämnder. Och då fastslås hur ett majoriotetsstyre skall se ut. Så är ordningen. I kommunen tillträder det nya styret först efter årsskiftet. På det nationella planet omgående så fort en statsminister utsett sin regering.
S är mest griniga. Alla de val jag/vi förlorat har jag t o m valnatten knallat över och gratulerat. Detta har aldrig hänt omvänt. S har en inneboende idé om man alltid är det legitima styret. Marita Ulvskog betrakade den borgerliga valsegern 1996 som en statskupp!!!
Skall partierna på riksplanet fullfölja sina vallöften om röda linjer? Då blir det nyuval.
Domkyrkan. Det handlas upp konsulter för miljoner för att förstöra domkyrkan. Ett under att domprosten fortfarande är kvar. Man misstror den egna fastighetsförvaltningen. Det finns en stor konflikt inom kyrkan som svaga lekmän inte vågar lyfta till ytan. Mer än några?
Bo Frank
20261016










